Aftonbladet – 30 september 1869, sida 3

(Insändt.) Stulna hästar. I tidningarne förmäldes häromdagen, att i Engelholms-trakten icke mindre än 26 hästar blifvit stulna på bete och nerslagtade. I bufvudstaden har säkerligen mera än en stulen häst blifvit under årens lopp nerslagtad. Detta onda kan icke förekommas mera än på ett sätt. Då den snart tusenåriga fördomen mot hästens kött, och hvilken fördom varit en skamfläck på vårt folks kulturgrad, nu är i det närmaste nedergjord, har den hästkötts-ätande allmänheten rätt att fordra, att myndigheterna utöfva sådan kontroll öfver hästslagtarne, att ej annat kött än efter friska kreatur utbjudes till salu. Sundhetspolisen är icke kompetent att bedöma om ett köttstycke är taget af ett friskt hästkreatur eller af ett sådant, som varit behäftadt med rots, Springorg, benröta, skabb, mjeltbrand, fistlar, muggbrand eller andra sjukdomsformer, som göra köttet icke ätbart; djuret måste derförte i lefvande tillstånd undersökas af djurläkare och såsom slagtdugligt brännmärkas på alla fyra hofvarne. Då hvarje fjerding af kreaturet åtföljes af skank och hof, har köparen lätt att öfvertyga sig om djuret varit synadt. En tjuf vågar sig icke gerna till en djurläkare för att få sin häst stämplad till slagt. I sistlidne Februari inlemnade jag till Civildepartementet en underdånig ansökan, att Regeringen måtte utfärda en lag, gom stadgar kontroll öfver hästslagteri-yrkets bedrifvande, och har min ansökan blifvit remitterad till Kommerskollegiom, Öfverståtbhållareembetet, Stockholms sundhetsnämd och öfverstyrelsen för Veterinärinrättningen, och nu, då dessa myndigheters utlåtande inkommit till Civildepartementet, torde frågan med det snaraste afgöras. arl Ekeblad,