Aftonbladet – 29 september 1869, sida 3

för att fråga och undersöka och behöfde tid för att sätt sig in i hvad de lärde honom, ännu alltid fruktade att öppet bryta med sin kyrka, hoppades och längtade efter att finna henne tadellös, började protestanterna betrakta honom som en spion och förrädare, ander falska förevändningar kommen ibland dem. Allt hvad den stackars gossen begärde var tid att tänka, tid att undersöka, tid att rådråga böcker och menniskor, Katolikerna kallade detta förräderi mot kyrkan; hugenotterna kallade det att halta åt båda sidor, och hos begge partierna var han nästan lika la sedd. Han önskade blott några veckors ugn, men hvar skulle han få det? Hans farnoder var dotter af en skottsk ädling i fransk jenst, och han hade en gång gjort bekantskap med en broderson till henne, som kom ill Paris under drottning Marias vistande ler. Han förestälde sig att om han en gång cunde komma bort från detta olyckliga Frankike, skulle han kunna finna den ro han kte, och alldeles okunnig om det verkliga illståndet i Skottland, hade han beslutit ippsöka sina slägtingar der. Således hade an begifvit sig på väg till La Rochelle, försedd med obetydligt penningförråd, tvungen utt sälja alla sina nipper och de kläder, som j voro oundgängligen nödvändiga, och slutigen så alldeles ur stånd att betala öfverarten till England, att han blott kunde woppas . på något Försynens underverk för utt blifva förhjelpt till denna efterlängtade ristad. Mäster Gardon, hvars synkrets var vidare ch hvars hjertelag varmare än hans trosoröders, lyssnade med stort deltagande till lenna berättelse. Då den var slutad, vände ig Eustacie till Gardon, utropande: Ah! min vän, detta är ju alldeles hvad