Aftonbladet – 29 september 1869, sida 2

en 1ckxe matte vara så I grand och botten förtörd, som man påstår? Ar det icke tänk-l! vart, att likasom opinionerna vexla om, och; ultjemt gå in i andra banor, så är förhålandet enahanda i afseende på opinionen m det fördelaktigaste sättet att placera peningkapitalerna? E Förr skulle både individer och institutioner, som disponerade penningar, nödvändigt sätta n dem i fastigheter mot inteckningssäkerhet. Nu har opinionen vändt sig, och obligationer föredragas, så länge räntorna ä dem utbetaas punktligt och obligationerna inlösas å förfallodagen. Ånnu för tjagu år sedan skulle let icke hafva lyckats alla de resp. städerna att erhålla sådana lån, som nu med lätthet negocierats. . Hufvudstaden är den ibland rikets samt: iga kommuner, som under perioden 1861—68 upptagit de största amorteringslänen. Huru ! ofta hör man icke påstås, att denna skuld: sättning är olycksbringande och att den måste stäfjas (på samma gång man likvisst påyrkar utt hufvudstaden skall lyftas och förskönas, vilket alltid medför dryga utgifter) — ja, man . hör ofta dystra förutsägelser om det snart förestående ögonblick då hufvadstaden icke längre kan bära siv tiörma skuldbörda. Men allt detta åhör hufvudstadens respektive ordringsegare med det orubbligaste lugn: nufvodstadens obligationer vräkas icke bort Mt deras innehafvare; de ärv tvärtott ganska begärliga. Nyligen har Stockholms kommunalstyrelse fått tillstånd att upptaga ett nytt lån på två millioner rdr, och äfven obligationerna å detta anses skola bli ganska begärliga. Man har förr alltid hört de lånsökandes obetänksamhet kländras; men nu torde man böra rikta klandret mot långifvarne (kapitalisterna), som gå i obetänksamhet så långt, att de, ehuru varnade, köpa af de många olika slags obligatiotiör — städernas inklusive — söm utbjudas i marknaden. Förr klandrade man kapitalisterna för skuggräddsla; men nu måste man inställa detta klande: Det är icke blott våra största städer — Stockholm uch Götebörg — som med lätthet kanna negociera betydliga amorteringslån; samma framgång ha äfven flera städer både af andra och tredje ordningen haft, oalktadi det högljudda och ofta upprepade talet om grusade näringars, på hvilket döck långifvarne (kapitalisterna) alldeles icke tyckas sätta tro, ej heller deraf låta oroa sig. Uddevalla t. ex. fick 1862 upptaga ett lån på 125,000 rdr till betäckande af kostnaden ör allmänna arbeten; och 1864 ytterligare tt lån på 600,000 rdr still aktier i Wenersborg— Uddevalladanan och till utvidgning af hämnen. — Wenersborg fick 1864 upptaga 600,000 rdr för deltagande i jernvägtn Uddevalla Herrljunga och till ändrå arbetsföretag. Kristianstad upplånte 1863 till jernväg till Hessleholm 60,000 rdr och 1867 till jordinköp, packhus i Åhus och kajbyggnad 100,000 rdr. Wexiö fick 1864 upplåna 200,000 rdr till fullgörande af stadens förbindelser för jeknvägen till Alfvestas, Helsingborg 300,000 rdr till Rslöfsbanan och Söderhamn 350,000 rdr till Söderhamns jernvägsbolag o. s. v. Det är förvånande, huroa förblindade kapitalisterna nu måtte vara i jemförelse med förr. Då nödgades de städer; som skulle utförå något kostsamt, inen nyttigt företag, alltid supplitefa om lån dertill af staten. Man talar så ofta om den gamla goda tiden,, då intet ekonomiskt betrycks fanns till, då välmågan vår jämnt fördelad 0. s. v. Men när existerade egentligen den tiden? Under hvarje period har alltid med vemod talats om den gamla goda tiden, som förr varit. Redan på 1300-talet utfärdades stränga påbud mot det öfverhandtagande tiggeriet och mot sysslolöst, men arbetsfört folk, som dref omkring i landet, och redan Gustaf I atfärdade förbud mot yppighet och öfverflöd i kläder, mat och dryck. : Sammanställa vi nu, å ena sidan de ofvananförda talrika amorteringslånen, hvilkas upptagande icke mött svårigheter, och å den andra sidan det faktum att staden Göteborg 1817 iråkade så stor penningtörlägenhet, att den, för att liqvidera förfallna skulder, hvartill inga utvägar funnos, nödgades hos rikets ständer supplicera om ettlån på 200,000 rdr banko. mot inteckningssäkerhet i stadens hus, och att detta lån icke beviljades förrän ständerna, efter särskild undersökning förvissats om att den erbjudna säkerheten var betryggande — så torde man nödgas medgifva, att hvarken den allmännå krediten eller den finansiella ställningen måtte vara så förtviflad, och derjemte att hos de lånupptagande korporationerna finnes en slifskraft som är betryggande för långifvarne. Ännu en märklig företeelse vilja vi framhålla. Samtidigt dermed att från ett stort antal städer klagan fördes öfver den stora brandstodsersättning, som de måste utbetala till de brandskadade i Gefle, och under antydan att kontingenten flerstädes icke kunde erläggas — uttalanden, som rimligtvis alldeles icke stärkte krediten — så mötte det dock ingen svårighet för styrelsen för städernas allmänna brandstodsbolag att af skandinaviska kredit-aktie-bolaget upptaga ett län på 3!2 millioner rdr i och tör Geflebrandens reglering. Slutligen vilja vi erindra om ett anrat faktum af stor betydelse. Historien omtalar att många svåra missväxtår hemsökt Sverge, och bevisligen vida svårare än de som drabbat landet under det sistförflutna decenniet. Men historien kan icke uppgifva en så allmän och storartad välgörenhet som den, hvilken vi bevitnat, och denna välgörenhet hade ej kunnat utöfvas om icke medel dertill förefonnits. SENARES Utnämningar och afsked. K. M:t har i går, på gjord ansökning, beviljat hofrättsrådet i Göta hofrätt W. F. Palmgren afsked från hofrättsrådsembetet. Samma dag har K. M:t till hofrättsråd i nämda hofrätt utnämt och förordnat assessoren derstädes H. G. von Gegerfelt. K. M:t har samma dag till landträntmästare i Stora Kopparbergs län konstituerat och förordnat länsbokhållaren och t.f. landskamreraren derstädes A. G. Ihrman.