Aftonbladet – 27 september 1869, sida 3

tålamod hvarmed hon underkastade sig alla de svårigheter som mötte henne, kunde ej annat än vinna hans hjerta, och han var — med eller mot sin vilja — djupt intresserad af denna modiga, ihärdiga lilla varelse. Och så gick dag efter dag tills slutliger Martin en afton kom öfver till Routron, med en underrättelse som gjorde att han, oaktad allt hvad dervid vedervågades, måste föras upp i tornkammaren, för att sjelf meddela nyheterna. Veronika misstänkte att någor anat hvar madame dolde sig och sagt det till chevaliern; säkert var att både Han och hans son följande dag skulle komma och mec eld och brand gå genom ruinen. Det började redan dagas och det var nu omöjlig att göra annat än att föra madame till et källarhvalf i en annan ruin, hvarifrån hon sedan spaningarne upphört, kunde, som förut var sagdt, förena sig med sina vasaller. Hvad barnet beträffade kunde det ej blifvs fråga om att medtaga henne på en dylik färd, och Martin hade verkligen fört hennes tillämnade fostermoder, Simonette, till Routrons boning, för att hemta den lilla. Aldrig! svarade Eustacie. Rädda oss båda eller ingendera Nådiga fru, sade Gardon, ty hon såg på honom, jag vandrar nu med min staf i hand. Och ni — ni, troghare än hennes vasaller, ni vill låta mig taga henne med? Visserligen.n Då, min herre, går jag med er, vore det ock till verldens ända Martin skulle velat göra frågor och invändningar, men hon ville hvarken höra eller svara. Mäster Gardon fick honom dock lätt ötver på sin sin sida. Det fanns hvad man i senare tider skulle kallat ett slags frimureri mellan de förföljda kalvinisterna, och Gardon kände trakten mer än nog för att med säkerhet kunna lofva att oskadd föra baronessan till någon stad vid kusten, hvarifrån hon lätt kunde komma ötver till sina vänner i England. Denna plan gillades högligen af Martin, Den räddade bonvm och