Aftonbladet – 24 september 1869, sida 3

mig vid korsvägen, vid midnattstid, Martir och allesamman, ty min käre, hederlige Martin är alldeles frisk igen, och vi !skola rida genom landet, förbi städerna, hvarthän jag vill leda dem. Jag hade tänkt på Chantilly, ty jag vet att Montmorency skulle stå mig bi mot en Quisard; men nu, nu när jag lärt känna er, pastor, låt mig följa er till La Rochelle och tjena er sak, på ett för Nidde-Merle och Ribaumont värdigt sätt! Och hon satte sig upp i bädden, höjde sin liliå stolta nacke, och räckte honom sin hand, behagfullt och nådigt, likt en drottning, som erbjöd allt hvad hennes land och rike kunde förmå för att bistå en bundsförvandt. Mäster Gardon som hittills i henne sett blott en barnslig, men tålig och glad martyr för en god sak, blef högeligen förundrad, men kunde ej betrakta hennes förslag som utförbart, eller i sitt samvete gilla det, och han svarade efter eit ögonblicks betänkande: Jag är en fridens man, nådiga fru, och ej heller skulle jag lätteligen blifva en af dem som sätta sig upp emot sin konung. Hvad? Icke efter allt hvad enkedrottningen gjort eder!s ropade -Eustacie. Lida är bättre än strida, svarade den gamle lugnt, -hopknäppande sina händer. Dock vare det långt itrån mig,, tillade han, att klandra dem som gripit till svärd för sin tros skull; men, ädla fru, det skulle icke så vara med edra bönder; de torde, måhända, icke vilja följa eder. Då, sade Eustacie med blixtrande ögon, då vore de förrädare.s Icke mot konungen, sade presten mildt. Och sedan, huru skulle det gå deras -hustrar och barn — deras hyddor, der ni funnit skydd?, Qvinnorna och barnen kunde bege sig till skugarne; det är svmmartid, och de skufft