Aftonbladet – 24 september 1869, sida 3

tala om de fosterföräldrar hon funnit för barnet. Icke funnit! ropade Eustacie, ty det skall aldrig komma till dem! Se der! beklagade sig Nanon, så der häftigt upprörd blir hon, bara man talar derom. Och det vore dock bäst hon lugnade sig, ty det finnes ja intet annat val. Nej, Nanon, svarade presten allvarligt, hvarför skulle hon skjuta ifrån sig den pligt, som Gud förelagt henne? Eustacie uppgaf ett litet glädjerop. Ack, min herre, kom hit och låt mig tala vid eder! Säger ni verkligen att de icke ega rätt att slita henne ifrån mig? De ega ingen sådan rätt, min fru. Det är eder pligt att skydda och värna henne. O, min herre, säg om detta! Er religion är den rätta. O, ni är en prest efter mitt sinne! Om ni säger att jag får, att jag bör behålla mitt barn, skall jag tro allt hvad ni eljest säger. Jag skall göra allt hvad ni vill befalla mig. . Och hon sträckte ifrigt båda händerna emot honom. Stackars barn! Detta är icke någon fråga, som rör hvärken den ena eller andra religionen, sade presten. Det är belt enkelt ett bud af Gud allsmäktig, hvars åtlydnad han bar gjort oss till en evig glädje.n Det är sannt, sade Nanon, som nu blygdes att hafva varit af annan åsigt; den gode pastorn säger blott hvad som är en naturlig sak. Det skulle hafva stått hårdt på innan någon fått taga Robin eller Sara ifrån mig; men de här förnäma damerna — och hvad det angår, bourgeois med — sätta: alltid bort sina barn, och jag trodde madame skalle få svårt att sörja för sig sjelf — sen mer för barnet dåln sAh! Men hvat skulle det tjena till om