Aftonbladet – 24 september 1869, sida 2

Den för folkupplysningen i allmänhet och särskildt för folkhögskolorna varmt nitälskande riksdagsmannen Jonas Andersson i Häckenäs har hos Östergötlands läns nu församjade landsting väckt motion om ett årligt nöslag tillsvidare af 1000 rdr såsom underöd åt Herrestads foikhögskola. I den framställning, med hvilken hr J. Andersson motiverar Siu förslag yttrar han bland annat följande behjertansvärda ord: Bland de angelägenheter, hvarom Landstinget eger att rådslå och besluta, torde frågan om folkundervisningen vara en af de vigtigaste. Detta läns föregående Landsting synas äfven så hafva uppfattat saken, alldenstund åtgärder här vidtagits, hvilka i viss mån kunna tjena andra landsting till efterföljansvärdt exempel. Men det oaktadt återstår i detta hänseende ännu mycket att göra och det icke blott genom understöd till redan befiutliga skolinrättningar. Hvarjei kraftig utveckling varande tid söker nya former för sin verksamhet, liksom hon har nya mål för sin sträfvan. Genom den nya riksdagsordningen har den svenska odalmannaklassen en väsentligt annorlunda betydelse än förut. Hon inser detta sjelf och flera af hennes medlemmar hafva icke utan oro betänkt, huru stor odalmannens medborgerliga uppgift nu är, och huru ringa i jemförelse dermed de uppfostringsmedel nu äro, som hittills stått denna till buds. Från folkskolan finnes en väg till odling genom det läg:? och högre elementarläroverket till universi:etet, men beträda den näringsidkande befolkningens söner denna väg, ledas de bort ifrån sina fäders arbete och uppfostras till en helt annan ställning i samhället. Hvad den svenske arbetaren nu behöfver är en läroanstalt, som ger honom något helt annat, än både folkskolan och elementarläroverken kunna gifva. I Danmark, der detta behof i sammanhang med landets rikare ekonomiska utveckling tidigare yppat sig, har man på grund af nära tjuguårig erfarenhet funnit problemet på det lyckligaste löst och behofvet tillmöteskommet genom den så kallade folkhögskolan. Norge har sedan gått i Danmarks spår och står ännu framför Sverge, både med hänsyn till folkhögskolornas antal och alla klassers intresse för deras bestånd och utveckling.