Aftonbladet – 23 september 1869, sida 3

torolvade mord, hvarom vi meddelade en kortare notis i gårdagsbladet. Gentzel är född 1837 i Småland. Fadren, hvars namn var Romedal, är död och bans moder reste sistl. vår, jemte en svåger till Gentzel, till Amerika. Gentzel uppgifver i dag, att han vid hemkomsten i måndagsafton till sin bostad i huset n:r 22 vid Sibyllegatan å Laudugårdslandet, tillfrågat sin hustru, som gått till sängs, angående ett honom tillhörigt sjukbetyg, hvilket hon skulle ha baft i sitt förvar, men hvilket han önskade bekomma, emedan han följande morgon ämnade sig till Småland, för att få pengar af en der boende farbroder och ville på resan medhafva det ifrågavarande betyget. Då hustrun, oaktadt frågan upprepades tre gånger, ej svarade. säger sig G. ha blifvit args och skjutit henne med pistolen, som han hade i fickan. Han uppgifver sig ej ha ämnat att skjuta henne, utan endast att aflossa skottet. Pistolen säger han SR ha lånat åtta dagar förut, endast i afsigt att hafva den med sig på resan till Småland Han hade laddat pistolen eftermiddagen samma dag på Djurgården, der han sammanvarit med gardisten Malmqvist vid Andra lifgardet, i uppgifven afsigt att skjuta en uggla, som han sade sig ha hört, men efter att ha laddat pistolen med 3 stora och 4 å 5 små hagel, fann han att han ej bade någon knallbatt, hvarför han åter sto pade pistolen på sig. Sedan han på en krog å Ladu gårdslandet skiljts från kamraten, hade han utien bod köpt några knallhattar, af hvilka ban genast påsatt en, och derefter begifvit sig hem. Omedelbart efter skottets aflossande hade ban lemnat sin bostad och säger sig då ha gått till Polisvaktkontoret och anmält sig sel Ett par vittnen hördes, hvilka dock ej hade annat att upplysa än att de hört att G. lånt en pistol af en person vid namn Nilsson, för att ha med sig när han skulle resa till Småland, Ett anvat vittne, stadsbudet Björkman, hvilken har sin bostad i samma förstuga som Gentzels, berättade sig vid tiotiden på aftonen hafva hört någon komma upppför trappan, hvarefter vittnet några ögonblick derefter hört ett skott från G:s rum. Vittnet skyndade då genast ditin och när han sett hustru G. liggande, badande i blod, samt med sitt minsta bare på armen, underrättade han andra i närheten boende personer om att ett mord blifvit begånget och skyndade derpå till polisvaktkontoret, der han till öfverkonstapeln Bergensköld a2mälde saken, Enkan Bergstrand, som bodde i köket hos Gentzels, och var hustru G. behjelplig vid barnens skötsel, berättade att Gentzel vid sin hemkomst gått igenom köket in i det rum, der hustrun och de fyra barnen lågo samt att hon hört G.en gång till hustrun framställa en kortare fråga, hvarpå skottet aflossats. Vittnet hade då, oviss om vidden af den olycka som timat, skyndat upp till personer, som bodde i öfre våningen och hade, kommen i halfva trappan, hört Gentzel skyndsamt aflägsna sig. Vittnet upplyste på fråga af polismästaren Ustlund, som ledde ransakningen, att det ofia varit tvist mellan makarne samt att dem emellan ej rådt något godt förhållande och meddelade derjemte, att hustrun ständigt arbetat träget och skött om sitt hus, men att han varit supig, och vittnet illade att bon, under de 6 månader hon varit i wuset, sällan sett honom nykter, NM Öfverkonstapeln Bergensköld hade, så snart annälan giorts af ofvannämde Björkman, afsändt constaplar till G:s bostad samt för att bemta fältkär och droska. Någon stund derefter hade G. commit in till B. på kontoret och sagt, strax han nkommit, att han hade en ledsam händelse att mtala. Bergensköld, som anade huru saken nu örhöll sig, svarade genast: Gentzel har skjutit in hustru, hvilket G. då bejakade. G. visiterates och förhördes, dervid han berättade, att han å eftermiddagen sällskapat med gardisten Malmvist, som på G:s begäran köpt för 25 öre krut i ruthandeln i Stadsgården, hvarefter de begifvit ig till Djurgården, der de, efter att först ha inevari: å en krog, satt sig på ett säte. Der hade ;. laddat pistolen, hvarvi Malmqvist tillfrågat ionom om ormaken dertill, hvarpå G. svarat att an skulle skjuta en uggla,. Men då hade han i har: någon knallhatt, hvarföre det ej blef nåon skjutning utaf, utan hade de båda åtföljts lerifrån till en krog på Storgatan. Sedan de der tskiljts, hade G. köpt knallhattar i en bod och egifvit sig hem. Inkommen i rummet fann han ustrun liggande till sängs med barnet på armen, lan hade då frågat henne, huru det kom sig tt de ej blifvit utkastade af värdens, gamt hvaröre hon skulle shålla sig med andra karlar. Sean han två gånger frågat detta, utan att erhålla var, hade han sagt: Svarar du mig inte tredje ången, så orjuter jag. och derpå hade han ufkjutit pistolen. — fverkonstapeln hade derefter rågat honom, huru han kunnat skjuta på hustrun är hon hade barnet på armen, hvartill han svaat: Så säker skytt är jag, att jag var säker om tt ej träffa barnet — Denna bekännelse uppreades ock vidhölls af G. inför tvenne tillkaliade oMiskonstaplar. Vid 12-tiden på natten hade polismästaren anindt till vaktkantoret, och äfven då bade G. vidållit sin afgitoa bekännelse. Han bade då tyckts ara i uppretadt tillstånd och yttrat, att det var ynd att han ej var så rik att han hade haft en evolver, ty dä skule han skjutit barnen med. Till den konstapel, som följt honom till bäktet, ade Q. yttrat att ban uppsåtligen skjutit bustrun eh skulle gjort det bättre, om det ej varit för arnets skull. Gardisten Malmavists vittnesmål öfverensstämde 11 bufvudsaklig del med hvad G. meddelat om eras sammanvaro Malmqvist trodde sig ha hört ågot liknande ljudet af en ugglas skrik, då G. dat om att han skulle skjuta en uggla. Sedan lalmqvist på krogen å Ladugårdslandet skiljts ån G., hade den senare -Jängre fram på aftpnen terkomwmit in på krogen, men då endast tagit en sar sup och derefter genast aflägsnat sig, hvarvid lalmqvist endast sagt till honom: God natt, tack kall du ha, På polismästarens fråga: Hvad säger nu Gentzel m sin rysliga gerning? svarade denne temligen gat: Jä, pu är det en gång gjordt — men kan ig få se hennes lik ?. vlismästaren underrättade vid förhörets början . Om att hustrun var död, men detta meddelande .cktes ej göra synnerligt intryck På brottslinen. Gentzel är liten, spenslig tili växten och har i öppet, vackert ansigte. — Gifthlanderskorna dömda. Örebro den 22 ept, Då förr omnämda giftblanderskorna, pigorna laria Katrina Andersson och Maria Cbarlotta ettersson, samt Lars Johan Larsson, hvilka i ani månad afdagatogo hemmansbrukaren Jonas Isson i Egersta, Tysslinge socken, pigornas husade och ynglingens fosterfader, erhöllo i lördags n dom af Örebro häradsrätt. Pigorna ha bekänt, t de någon tid före mordets begående framstält en frågan till Lars Johan Larsson, om de skulle ga lifvet af Jonas Olsson, hvarpå ban svarat: ja, om vi bara törs. Egentliga motivet för ordets föröfvande var, att Lars Joban Larsson ter Jonas Qissons död skulle, genom det till ins förmån upprättade testamentet, komma ibettning af bans egendom och det således blifva öjligt för Maria Katrina Andersson och Larg ;han Larsson att gifta sig med hvarandra. Mua Charlotta Pettersson, deremot, hade ej annat otiv för sitt deltagande i mordet, än att hon m piga bos de andra båda sskulle få dot så bra. ars Johan Larsson förnekade fortfarande allvetap om mordet, sade sig ej ha förstått annat, än t det. varit skämt af pigorna, då de talade om t taga lifvet af Jonas Ölsson, och påstod desgatt han ej under fosterfaderns sjuktlom