Aftonbladet – 23 september 1869, sida 2

haren — Mee Ae RA AM RT en af de 116 petitionärerna, som vid lagstiftande kårens första inkallande, efter de i somras försiggångna valen, framburo till kejsaren landets önskningar och dermed närmast föranledde framläggandet af det senatskonsult, som i icke oväsentlig grad modifierat de konstitutionella förhållandena i Frankrike. Han uttalar nu den åsigt, att den af författningen medgifna tid af sex månader, som må förflyta från lagstiftande kårens upplösning till inkallandet af en nyvald församling, tilländagår den 25 instundande Oktober, och han anser representanterna vara icke blott berättigade utan pligtige att samlas den 26 Oktober, vare sig att de blifvit inkallade eller ej, och han ger icke otydliga vinkar om, att oppositionen, om författningens bestämmelser åsidosättas, kan finna sig föranlåten att vädja till folket för inkallande af en ny konstituerande församling. Man har sig icke bekant hvarken huru beskaffad den sammankomst var, uti hvilken hr de Keratry höll sitt ifrågavarande tal, ej heller huravida det rönte bifall eller ogillande af de närvarande. Men den ton, i hvilken det är hållet, utgör redan i och för sig ett ganska anmärkningsvärdt tidens tecken, till de många, som man haft tillfälle att under kejsarens sjukdom iakttaga. Det har varit ganska egendomligt att de senare veckornai den nyss klafbundna franska pressen finna behandlade de mest ömtåliga frågor i ett mycket oförblommeradt språk. Alltsedan amnestiens utfärdande har man icke vidare hört talas om hvarken åtal för tryckfrihetsbrott eller ens några communiquer, och den franska pressen har sålunda åtnjutit en, om än ej i lag stadgad, dock faktiskt bestående tryckfrihet. Det är härunder som man tilllåtit sig att helt obesväradt afhandla utsigterna för kejsardömets bestånd för den händelse Napoleon III skulle falla ifrån eller ett regentskap redan under hans lifstid blifva nödvändigt. Och i sammanhang härmed har förts en hetsig polemik mellan kejsarinnans organer och anhängare å den ena sidan och prins Napoleons å den andra. Anhängarne af ett verkligt konstitutionelt system hafva å sin sida begagnat den ordets frihet, som blifvit dem förunnad, att utveckla sina åsigter om vilkoren för att de medgifvanden, till hvilka kejsaren genom senatskonsultet samtyckt, skola blifva verkligt fruktbringande. De hafva framhållit de reformer, som oundgängligen erfordras för att den dermed åsyftade ötvergången från den personliga regeringen till ett verkligt konstitutionelt regeringssystem skall blifva en sanning. Det är anmärkningsvärdt huru härvid den öfvertygelse I framträder allt mera klar och bestämd hos Frankrikes yppersta tänkare och skriftställare, att den politiska friheten måste ega sin rot i kommunal sjeltstyrelse, och det vill synas som om det flitiga framhållandet af Förenta Staternas föredöme i detta afseende, hvilket varit den röda tråd, som genomgått Laboulayes alla arbeten i politiska och sociala ämnen, nu börjar bära goda frukter. Man yrkar såledesi främsta rummet på större sjelfständighet och ökad befogenhet för provinsialrepresentationerna (les conseils generaux). För oss svenskar, som 1 vår nya representationsordning öfverlemnat tillsättningen af Första kammaren åt provinsialrepresentationerna, har det ett egendomligt intresse, att se den berömde Pråvost-Paradol gifva en vink derom, att tillsättningen af den öfre kammaren i Frankrike må kunna i framtiden anförtros åt generalråden, för utförandet af hvilket uppdrag han tänker sig flere af dessa församlingar förenade. — Vidare påyrkar man mairernas tillsättning genom val, antingen så att de må utses direkte af municipalråden eller ock att de nämnas af regeringen inom lett af kommunalrådet uppsatt förslag på två eller tre personer. Slutligen fordrar man en ny vallag, som dels gör slut på den regerinIgen nu tillkommande godtyckliga makt i afseende på valkretsarnes indelning, hvilken I blifvit begagnad för att i möjligaste mån omlintetgöra sjelfständiga kandidaters val, dels lock ökar representanternas antal. Derefter anser man den nuvarande lagstiftande kåren böra upplösas och nya val anställas. Emile de Girardin har, i det oförbehållsamma språk, som han icke sällan begagnar, förklarat, att med senatskonsultets utfärdande inträdt en ny regime, som måste leda J antingen till ett verkligt konstitutionelt system, sådant som det, hvilket följdes af CaI simir Perier 1831, eller ock till en republik, organiserad i öfverensstämmelse med Grevys amendement. Casimir Perier betraktas i Frankrike såsom typen för en konstitutionel minister och verklig konseljpresident, på samma gång kraftfull och sjelfständig. Att framhålla exemplet af honom för kejsaren är detefter måste blifva Frankrikes mest konstitutionelle monark. Grevys amendement, hvarom Girardin talar, föreslogs 1848 i konstituerande församliogen, då denna var sysselsatt med konstitotionens uppgörande, och det gick ut på att franska republiken icke skulle Thafva nägon president, utan verkställande makten utöfvas af en premierminister, vald och afskedad af representantförsamlingen under enahanda vilkor som general Cavaignac, hvilken just då hade räddat Frankrike samt styrde det med fasthet och redbarhet, Det för båda de af Girardin frambållna YT stemen gemensamma draget är fullständig parlamentarisk styrelse, således raka motsatsen till den personliga regeringen under Napoleon III:s sjuttonäriga regemente, hvars ohållbarhet och förderflighet så bjert uppenbarat sig just under de veckor då den hand, med hvilken kejsaren sjelf hållit statsrodret, tillfälligtvis slappats och man måst bereda sig på möjligheten att se det falla i andra händer, sannolikt oförmögna att för ett ögonblick föra det. Man har flitigt begagnat den ordets frihet, som nu blifvit den franska pressen förunnad, för att eftertryckligen inskärpa, att med den personliga regeringen måste en personalförändring, sådan som den man na haft anledning befara, ovilkorligen leda till omstörtningar, puder det att, om det blir slut på den personliga regeringen, föga åt hvilken ett regentskap CSadan koigsaren nn tveckes kunna -nm KA ft fn nt fr OR ft fr fär Fr fr KN KVF fr rit Ur An än Jä JA fr Mort Kr samma som att säga denne, att han hädan-l: