Aftonbladet – 21 september 1869, sida 3

a Lauenborg änäv nagon tid måste låta vänta n på sig, emedan de förberedande arbetena än: st I nu icke vore afslutade, är sannt, så när som PF ww Ef j L j j TR me he I .!På motiveringen. Det egentliga hindret fö detta införlifvande är nerbligen af ekonomisk art. ,Som bekant har den köpesumma, hvilken Österrike fordrade för afståendet af sin förmenta rätt till Lauenborg, utbetalts ur g konungens privatkassa, som derföre mottaget lintraderna från Lauenborg intilldess köpesumman är betäckt. Nu vill landtdagen vid in.I förlifvande med monarkien af det lilla landet icke taga med i räkningen att gifva kronan ersättning för hvad den lagt ut. Under den , vuvarande finansiela förlägenheten och den herrskafide svårigheten att upptaga nya lån, förefaller hela denna fråga något vansklig och man har derföre föredragit att tillsvidare lemna den oafgjord. SYD-TYSKLAND. Ryktena om hemliga underhandlingar mellan Preussen och de tyska sydstaterna fortfara alltjemt. Mannheimer Abendzeitung menar, att allt är förberedt för att Baden, Baiern, Wirtemberg och Hessen-Darmstadt söder om Mainlinien kubna inträda i Nordtyska förbundet: Afslöjningen — säger hämda tidning — kan ske i hvilket ögonblick som helst; om vissa händelser i Frankrike måste gora det nödvändigt eller önskligt. Den nationalliberala Magdeburger Zeitung innehåller ett meddelande om att storhertigdömet Baden med första skall upptagas i förbundet; och att ett förslag härom skall framläggas för nästa preussiska (och badensiska?) landtIdag. Huru mycket som är saint ar dessa meddelanden, törde möjligen snart komma att spörjas. SPANIEN. I Madrid firades i lördags en natiönalfest. Det var då på dagen ett år sedan spanska flottan under amiral Topetes befäl hissade Jupprorsflaggan och derigenom gaf signalen till den revolution, som slutade med den hatade och föraktade bourbonska dynastiens börtdrifvande, Hufvudstaden slöt sig, som man torde minnas, först till revolutionen sedan marskalk Serrano vid Alcolea slagit drottning Isabellas general Novaliches (den 28 September) och drottningen sjelf flytt till Frankrike. En följd af segern vid Alcolea var att Madrid den 29 reste sig; befälhafvaren för drottningens trupper derstädes, general Concha, måste uppgifva hvarje motstånd, och trupperna och folket fraterniserade. Samma dag slöto sig Barcelona och Saragossa till revolutionen. Då exdrottningen den 3 Oktober från Pau utsände en fulminant protest mot sin och sin dynastis fördritvande från spanska tronen vär hela Spanien så vunnet för det nya statsskicket, att man ej ens brydde sig om att förhindra utspridandet af denna protest i landet. Den 3 Oktober höllo Prim och Serrano under folkets jubel sitt intåg i Madrid, och från denna dag har Spaniens öde hvilat i dessa båda mäts händer. I de omskiftande ministererna ha de ständigt bibehållit de ledande posterna, och nu styr den ene af dem tillsvidare landet såsom regent, under det den andre fortfarande är konseljpresident och krigsminister. Det kan heller icke vara något tvifvel om, att planen till statshvälfningen till största delen; om ej rent af ensamt, utgått från Serrano och Prim. Deras ursprungliga syftemål tyckes visserligen blott varit att tvinga drottningen att afskeda den hatade ministern Gonzales Bravo, skilja sig från sin intendent Marfori samt afsäga sig kronan till förmån för sin son, den unge prinsen af Asturien, men då Isabella på ett föraktfullt sätt nekade härtill, var hennes och bourbonernas öde snart afgjordt. Spanien har från denna tid faktiskt varit enrepublik och genomgått flerå skakningar och partistrider, hvilka i ej ringa mån bidragit att skingra de förhoppningar, hvarmed Septemberrevolutionen ifjor möttes från en mängd sangviniska personer, hvilka ej betänkte omöjligheten för ett folk, under århundraden demor2iuseradt af konungar och prester, okunnigt och lidelsefult, att på en gång fullt tillegna sig samt blifva värdigt en fri, sjelfständig styrelseform. Spanska regeringen har haft att bestå en hel serie af blodiga strider, än med carlisterna, än med Isabellas anhängare, än med det radikala partiet. Det är otvifvelaktigt, att regeringen mest fruktar det sistnämuda partiets häftighet, och att detsamma mera kommer att ingripa i de kommande afgörande händelserna i Spanien än isabellister eller carlister. Ett af detta partis hufvudstöd har alltsedan resningen den 18 September 1868 varit de s. k. fribetens frivilliga, en slags folkbeväpning, som regeringen under revolutionens första dagar helsade med glädje, men som den senare haft mycket besvär med att hålla inom laglighetens skrankor. Det blodiga upproret i Cadix den 5 December framkallades deraf, att man sökte taga från dessa frivilliga deras vapen. Ett liknande uppror måste den 31 December kufvas i Malaga. Under de senaste dagarne ha, som bekant, frihetens frivilliga ställt till åtskilligt bråk i Madrid utanför inrikesministerns hotell, och det var endast genom alkalden Riveros klokhet som blodsutgjutelse hindrades. På Cuba hafva frihetens frivilliga afsatt general Dulce, och så stor tyckes deras makt på denna ö vara, att Dulces efterträdare, den från upproret i Cadixl bekante energiske general Caballero de Rodas, har tillsvidare måst gifva efter för deras fordringar. Härtill kommer, att det republikanska partist inom cortes räknar omkring 80 medlemmar (af 352), bland hvilka finnas män sådana som Emilio Castelar, Garrido, Orense, talare af första ordningen. Man antager såsom säkert, att: partiet genom nästa cortesval skall vinna betydligt i numerär styrka. Den 8 innevarande September ha republikanska depustämningen och öfverenskomma om partiets ledning att bebåda det nära förestående valet af konung, men detta är en bebådelse, på senare tiden så ofta framkommen, att den konung af Portugal, har öppet förklarat sig terade från ett stort antal provinser hållit ett . möte i Alcazar de San Juan, nära Cordova,l för att diskutera om den nuvarande politiska framtida hållning. Det är utan tvifvel dettal. republikanska parti och dess rörelser, soml: tid efter annan gifva Prim och Serrano an-l: börjar bli löjlig. Don Fernando, titulärl. ej vilja utbyta privatlifvet och en nygift mans .