Aftonbladet – 21 september 1869, sida 2

utdkadonsAR AE STOCKHOLM den 21 Sept. En märklig opinionsyttring i skogsvårdsfrågan omtalas 1 Söderhamnstidningen Nya Helsingen. Till följd af en ifrån åtskilliga bruksoch sågverksegare samt förvaltare inom Helsingland till skogskomiten ingången skrifvelse rörande den norrländska skogsfrågan hade nämda komite anmodat disponenten A. J. Helleberg att till den 13 dennes sammankalla alla för sakens utredning intresserade personer, och nyssnämda tidning är pu i tillfälle meddela den, såsom tidningen tror, säkerligen öfverraskande underrättelsen, att den stora frågan, om staten bör ega rätt att lagstifta öfver enskilda skogar, vid det sålunda hållna sammanträdet räknade I lungefär lika många anhängare som motstånIldare. Votering anstäldes, och nej-vota öfI verstego ja-vota med endast en röst. Nya Helsingen anställer med anledning häraf följande betraktelser: Häraf synes, hvilken terräng skogshushållnings.I frågan på senare tiden vunnit i allmänna tänke.Isättet. Här, som alltid, åberopas statsintresset af dem, som vilja beskydda skogen, å andra sidan okränkbarheten -af eganderätten. Denna senares förfäktare hafva dock vid den alltmer tilltagande afverkningen af Norrlands skogar känt den grundval, hvarpå de ställt sig, svigta, och hafva derför. låtit sig angeläget vara, att genom för ändamålet utgifna broschyrer söka visa, att någon öfverafverkning alls icke existerar. Då man icke eger antaga, att ju deras argumentation är ärligt menad, så återstår endast den förklaring att författarne hafva sina bopålar för långt ifrån det land, hvarom frågan är, och att dessutom andra samverkande orsaker förmått dem att se frågan ur öfvervägande merkantil synpunkt. Detta deras ifriga Pemödande att förneka sjelfva faktum, öfverafverkningen, och på denna grund bekämpa statens rätt att mellankomma, leder dock derhän, att när detta omtvistade faktum är tillräckligt änsgplagat och således motståndets hufvudvärn nedbrutet; denna statens rätt måste erkännas. Få lära väl nemligen de vara, som sätta individens intresse så framom statens, att icke ens I då, när kustlandet vore kal-hugget och öfra larska folkets regering och L det så beröfvadt all gröfre skog, att på mar a... icke någon brukseller sågverkse-usaldrar : -sendom derpå kunde grundas — att icke er då, Säga vi, ve vu representation skulle ega att vidtaga någ? atgärder för skogens skyddande. Har state, ; detta längre avancerade stadium rätt oe lagstifta, så har densamma rätt nu. Frågan är då endast: hvilketdera är mera helsosamt, mera praktiskt och förorsakar mindre strypning: att mellankomma medan ännu så stor skogstillgång förefinnes, att egendomar kunna för framtiden uppehållas och nya skapas, eller att dermed uppskjuta till dess en absolut stoppning af all rörelse blefve en följd af ingripandet; en stoppning, så mycket vådligare, som befolkningen under så mycket längre tid hunnit betrakta detta febertillständ som ett normaltillstånd. Tvekan mellan att vidtaga operationen nu, eller i en framtid, blifver tvekan emellan att amputera en tå eller dermed uppskjuta, förbehållande sig att när kallbranden hunnit antaga mera hotande dimensioner, då fatta sitt beslut. Att staten eger rätt att vidtaga åtgärder till förekommande af en nationalolycka, behöfves icke i någon konstitution utsättas; ty den äldsta af alla konstitutioner, den oskrifna, hvarigenom svenska nationen utgör ett samhälle, har i nödvändigheten af sjelfbevarelse sin grund. — Då vi yrka statens rätt att vaka öfver skötseln af landets skogar, så allmänna som enskilda, så yrka vi ock att staten vid detta sitt ingripande skall tillvägagå med minsta möjliga rubbning af bestående förhållanden. Den kan detta, såvida den icke med sitt mellankommande alltför länge uppskjuter. Länge nog hafva handeln och spekulationen ensamme beherrskat terrängen och de mera konserverande krafterna skjutits å sido. Det är tid att kalla till lif och uppmuntra dessa senare och dymedelst skapa konserverande skogs-. intressen. I den mån detta lyckas, i den mån lbefrias ock staten ifrån den mera minutiösa apps sigten öfver hvarje enskilds skog. En a R sigt vore alltid förenad med Salölla svårigheter och trakasserier, att m-. mäste önska densamma så litet som mört komma ifråga. : pe förslag, som urs tungligen föranledt detta SEO Zsmöte, lärer hufvudsakligen gå ut på att bana jer bildandet af varaktiga Ka dsmar a under statens öfveruppseende. Genom att medverka härtill handlade staten som lagstiftare. Genom att försumma detta och sedermera nödgas att utöfva specialuppsigten komme hon att endast Juppträda som fiskal. Hittills bar staten endast ; fungerat som auktionist. . Hufvudsumman af det sagda kan sammanfattas i få ord: staten eger rätt att vidtaga för det allmännas bestånd nödvändiga åtgärder. Skogslagallmännas bestånd nödvändig åtgärd. Ergo eger staten rätt att för skötseln af privat skog lagstifia. Den af Nya Helsingen här senast uttalade åsigt har redan blifvit genom den nyss utfärdade författningen om skogsvården på Gotland af båda statsmakterna erkänd och vi ha redan haft anledning uttala den öfvertygelse, att lagstiftningens befogenhet att i detta afseende ingripa icke längre skall behöfva omtvistas. Det anmärkniogsvärda vid det i ZÖderhamn hållna sammanträdet rörare skogsfrågan ligger egentligen deri, att ofvertygelsen om nödvändigheten af statens mellankomst för skogstillgångarnes bevarande funnits ega så många anhängare inom en ort i sjelfva Norrland, en landsdel der fiktionen om skogstillgångarnes outtömlighet hittills haft sina talrikaste anhängare, hvilket också måste erkännas vara ganska naturligt, då en så stor del af Norrlands befolk ning är direkt eller indirekt intresserad af skogsafverknoingens uppdrifvande till största möjliga omfattning, och då det är väl kändt, att hos de flesta menniskor det egna intresset för stunden har en större makt öfver föreställningar och åsigter än ett allmänt intresse, som afser en framtid, hvilken man icke sjelf får skåda. TERESE ANKRASRNNANe Den första af våra i gårdagsbladet afslutade uppsatser om Svenska sjöfartsförhållanden aftrvekesg till oem del I csednact hit stiftning för skötseln af privat skog är en för det