Aftonbladet – 20 september 1869, sida 4

beslöto vi att sedermera så ofta som möjligt exponera oss sjelfva i verldsstaden. Skulle ni händelsevis hafva förbisett Comtes ofvannämda tafla år 1855, så har ni nog sedermera gifvit akt på den under edrabesök i Luxembourg-galleriet, der den i många ar hängde och kanske ännu hänger midt emot Coutures Orgiers. — Henrik III och hertigen af Guise är en verklig historiemålning, ehuru -duken har endast en genretaflas storlek. De begge herrarne mötas en morgon nedanför den stora slottstrappan i Blois (ni kanske erinrar er den dag, då ni i sällskap ned professor Scholander besökte Blois och beundrade dess ståtliga slott). Det är vinter. Snön betäcker borggården och gifver med sina silfverstrålar ytterligare glans åt den eleganta slattsarkitektorena smidiga utsprång. Henrik Ill kommer med sin messbok i handen; den fromme själen. Jag ser boken ända hit. Den är bunden i blått sammet med silfverspännen. Kungen är pommaderad och slickad, en verklig Henrik III med qvinliga, men (märk, att jag säger men) falska och grymma drag. Han skall:gå till nattvarden tillsammans med hertigen af Guise, som med en vördnadsfull bugning helsar konunen. Dagen derpå blef hertigen mördad på onungens befallning. Hvilka tider! Men också hvilken målning! Swartz och Fredriksson skulle spela de der rollerna. Hvilken skulle vara Henrik III? Det tror jag Fredrikson skulle vara, hr Swartz kan aldrig se så gemen ut. Hr redaktör, jag anhåller att ni försäkrar hr Fredrikson, att jag med detta omdöme visst icke vill chikanera honom. Jag har sett denne skådespelare i Göran Perhssons skurkfysionomi och det glömmer jag aldrig: Det var uti En krona, som jag hoppas väl ännu kommer att spelas många gånger, ty det är ju en ganska intressant fosterländsk konstföreteelse. Men nu var det egent-ligen fråga om hr Salmson, hvilken har ett par ganska lofvande taflor på konstföreningens exposition och, ehuru de erinra om denne svenska artists franska mästare, likväl äro fullkomligt sjelfständiga i uppfattning och utförande. De erinra mest om Comtes skapelser under s8enare år, såsom hans skildringar ur Ludvig XI:s lefnad. Jag hoppas få tillfälle att en annan gång uppehålla mig längre på kapitlet ComteSalmson,. Det är ej heller någon af nu senast nämda taflor jag företrädesvis önskar ega. PBuings tre nu exponerade landskap skulle jag gerna taga allesamman, ifall jag fick välja huru många som -helst. Detsamma säger jag om Koskulls två genrestycken, Utanför en bagarebod och Fiskare på isen, och tillbudet qvarstår för ännu flera andra: Men nödgades jag inskränka mig till blott ett eller två af alla de nu exponerade konstverken, så tog jag icke en enda af alla oljemålninarne. Jag tog två aquareller, som nu nnas i konstföreningens lokal. Hvilka? Ursäkta, men det talar jag icke om i dag, ty då kunde det hända att pi förekom mig. dag lofvar dock att afstå dem åt er eller någon annan konstvän, såvida jag ej blifvit innehafvare af dem inom ett par dagar. I hvad fall som helst skall jag rätt snart säga er hvilka aquareller jag menar. — Jag förblifver, hr redaktör, eder gamle Hilarius.