Aftonbladet – 18 september 1869, sida 2

STOCKHOLM den 18 Sept. Det är med särdeles tillfredsställelse vi af gårdagens Posttidning inhemta, att regeringen fästat afseende vid Riksdagens framställning om åtgärder till hämmande af skogsförödelsen på Gotland samt utfärdat en författning i hufvudsaklig enlighet med det af Riksdagen till K. M:t ingifna förslag i ämnet. Vi helsa med bifall denna författning icke blott med afseende på den betydelse den eger för den provins, som densamma afser, och från hvilken de mest enständiga framställningar om något skydd mot den öfverhandtagande skogssköflingen försports, utan äfven och isynnerhet derföre, att genom denna lagstiftningsåtgärd, statsmakterna i princip erkänt nödvändigheten, under vissa gifna förhållanden, att på lagstiftningsväg begränsa den enskildes rätt till fri disposition öfver skogen. Det är befogenheten härtill, som blifvit från vissa håll med stor ifver bestridd, under förebärande att en sådan begränsning i den enskildes frihet att disponera sina skogar, innefattade ett ingrepp i eganderätten. De som fört detta språk, hafvå alltför mycket förgätit, att den enskildes rätt icke sträcker sig längre än dit der den råkar i kollision med allmänt väl. Den öfvertygelse gör sig allt mer gällande, att en hejdlös skogsafverkning, som hotar att beröfva landet ett af de vigtigaste vilkoren för dess beboelighet, verkligen öfverskrider nämde gräns för enskild rätt, och det är med glädje vi nu fiona denna åsigt omfattad af statsmakterna. Naturligtvis måste det bero på sorgfällig pröfning hvilka föreskrifter, som, med hänseende till skogsvården, framdeles må finnas lämpliga för riket i sin helhet eller för särskilda delar deraf, men den principiella striden om lagstiftningens befogenhet att meddela några bestämmelser rörande vården om enskildes skogar, bör kunna genom nu ifrågavarande åtgärd anses vara afslatad. För framtida lagstiftningsförsök på detta område bör också den erfarenhet, som kommer att vinnas af den nu promulgerade gotländska lagens. tillämpning, blifva af stor värde. Meddelandet i Posttidningen om regeringens beslut i ämnet har följande lydelse: Sedan Gotlands läns landsting uti en af K. M:ts befallniogshafvande i nämda län insänd och förordad ansökning, hvaröfyver skogsstyrelsen afgifvit infordradt utlåtande anhållit, att, till åstadkommande af en förbättrad hushållning med skogarne i nämda län, K. M:t måtte i ämnet utfärda förordning i öfverensstämmelse med ett af. landstinget. dertill uppgjordt förslag; och senast församlade Riksdag, med anledning af derstädes gjord framställning, att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning af hufvudsakligen enahanda lydelse, som nyssnämda af landstinget föreslagna, uti skrifvelse den 11 nästlidne Maj hos K. M:t gjort hemställan om uttärdande af en sådan författning, så har K. M:t, efter inhemtande af högsta domstolens yttrande i fråga om berörda förordningsförslags öfverensstämmelse med antagna allmänna lagstiftniogsgrunder, funnit godt att, genom förordning af den 10 i denna månad, i hufvudsaklig enlighet med samma förslag, särskildt för Gotlands län stadga som följer: 1. Den af naturen till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas, der den ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till trädgård eller byggnadstomt eller för annat likartadt ändamål. 2. Varder till skogsbörd egnad mark för annat ändamål, än i 1 säges, af jordens egare eller innehafvare eller, med hans lof och minne, af annan sköflad eller förödd, så att skögens naturliga återväxt omöjliggöres eller äfventyras, och sker det icke till följd af föreläggande vid laga skifte eller af annat tvång, då ege K. M:ts befall