intryck och Eustacie följde gerna med upp till boningshuset, der hon, som hustrun anmärkte, icke behöfde frukta för tillfälliga besökande, ty de lefde mycket för sig sjelfva och ingen skulle komma in nu, förrän Robinet, deras son kom hem med korna. Hon kunde i säkerhet hvila och spisa der, och sedan skulle de finna ett gömställe åt henne — säkert som sjelfva altarringen — för en natt eller två, allrahögst två nätter. Jag begär ej heller mera,, sade Enustacie. Sedan kommer Martin och hemtar mig. Ja, jag eller Blaise, eller hvem af oss som lättast kan undgå misstankan. Han skall möta er bär,, tillade Routron. Det är rätt, kära vän; jag förstår er; det är bäst att jag icke vet hvar ni döljer henne. De der skälmarne ha några påhitt, som göra att det är liksågodt att ingenting veta. Farväl, nådig fru, jag anbefaller er i helgonens vård och om mändag morgon kommer jag och hemtar er. Pustacie räckte honom sin hand att kyssa och försökte tacka honom, men hennes mod sjönk och hon kände sig mera öfvergifven än någonsin förut, då hon nu fann sig bland främlingar, som icke hade någon förbindelse att tjena henne. Men hon förmådde icke länge tänka härpå, ty hon var så trött af sin långa besvärliga vandring, att hon knapt hunnit sluta sin måltid, förrän hon började balfslumra i stolen der hon satt. Farc, sade bondhustrun, det vore bäst att genast föra det stackars barnet till hennes hviloplats för natten. . Ack! skall jag gå ännu längre? suckade Eustacie. . Det är bara öfver ett par åkrar bakom jadugården, tröstade henne bondbustrun, och let är säkrast att gå dit innan vi behöfva sinda ljus.