garnisonen.Jag skall der vara väl gömd och kan derifrån lätt sända bud till din moder. Och sedan, när min son är kommen, — då blir allt godt! Bönderna skola nog resa sig för sin unge länsherre, fast de ej bry sig om en stackars hjelplös qvinna. Ingen skall våga betvifla hans lagliga rätt, då jag först vändt mig till konungen i denna sak. Och sedan, Veronika, skall du komma tillbaka till mig och allt skall blifva godt. Veronika gret och jämrade sig högt öfver sin matmoders olyckliga envishet. Martin närmade sig, befallte med skärpa att vara tyst, och sade sedan till sin hustru: Tag dig tillvara! Den der flickan har — som jag för visso tror — en gång förrådt sin fru; och om hon icke gör det en gång till, af blott medlidande och svaghet, skall jag blifva mycket förundrad. SJUTTONDE KAPITLET. Spöket i Tempelherrarnes kloster. De såde der ljöd i den klostergång Med s.ormen, doft tjutande röster mång; De sade der hördes i klostercell, När klockan slog, mången dyster qväll, Högt skratt och spytungar cm hrarann ; Och menniskostämma j likna kan, De röster och sårgsr man hörde här, Som helvetet firat sin helgdag der. Walter Scott. Den siste barden. Dåliga nyheter, Martin, det ser jag på era ögon, sade Eustacie och sprang upp från den halmkärfve, hvarpå hon satt i hans lada, en dag i medlet af April, uvgefär sju veckor efter hennes flykt ur klostret. Icke så, hoppas jag, madame, men jag är litet orolig. Herr chevaliern har icke skickat bud efter mig i dag och ej heller sagt mig hvad han ämnar företaga, och jag fruktar storligen att de komma hit i dag för