STOCKHOLM den I7 Sept. Den demonstration, som förberedes i Nordslesvig för att erinra Preussen om bestämmelserna i femte artikeln af Pragfreden, har ådragit sig mycken uppmärksamhet i Frankrike, och man kan af det språk tidningarne föra sluta sig till hvilket kraftigt stöd den kejserliga regeringen skulle ega i landets allmänna mening om förhållandena vore sådana, att Frankrike funne sig böra kraftigare tillhålla Preussen att uppfylla sina traktatsenliga förbindelser. I politiskt hänseende, Säger Opinion nationale, är den slesvigska frågan at allvarlig betydelse. Danmark, som redan är så reduceradt, kan icke ketraktas annorlunda än som en slopad fästning, såframt det icke kommer i besittning af detta område, jemte ön Als, som till följd af naturliga förhållanden tillhörer detsamma, och just Preussens hårdnackade motstånd bevisar tillräckligt betydelsen af de distrikter, om hvilka den långvariga tvisten vänder sig. I moraliskt hänseende är saken af ännu NT större vigt, ty det gäller, när allt kommer omkring. att få atgjordt huruvida Bismarck skall i våra dagar bereda seger inom Europa åt den principen, att den starkares rätt alltid är den bästa. Emellertid synas för ögonblicket mycket ringa utsigter vara för handen, att Preussen skall låta beqväma sig att uppfylla stadgandet i Pragfreden om en folkomröstning i Nordslesvig. Hvad som icke skett medan Preussen kunde på goda grunder befara, att Frankrike skulle vilja begagna sig af den slesvigska frågan såsom en förevändning för att stäfja Preussens utvidgningsbegär och för att taga hämd för de förödmjukelser, som Preussen 1866 beredde den kejserliga politi-, ken, det lärer knappast komma att ske nu, då man ser tyskarne på alla håll temligen oförstäldt jubla öfver det vanmaktstillstånd, hvari de anse Frankrike för närvarande vara försatt till följd af de inre slitningarne och,. framförallt, till följd af kejsarens sjukdom, l hvilken betraktas såson en symbol af hela landets tillstånd. Frankrike förklaras nu vara ur stånd att utöfva något slags inflytande i Europa, och man anser i Tyskland det falla af sig sjelf, att Frankrike är nödsakadt att förhålla sig stilla till dess kejsarens död inträffat, hvarefter väntas en sådan förvirring och upplösning, att Preussen kan ostördt faällborda sina planer. Dessa åsigter, som gifva sig luft i den tyska pressen, sägas göra sig gällande äfven hos Preussens statsmän, och det påstås, att den trygghet och sjelfbelåtenhet, hvarmed konung Wilhelm uppträder på sin militäriska rundresa, tillskrifves förnämligast hans öfvertygelse, att det aftynande Frankrike skall vara ar stånd att motsätta sig Sydtysklands införlifvande med Preussen. I en halfofficiel korrespondens från Berlin till Schles. Zeitung heter det sålunda: Ingen, som läser berättelserna om H. M:t konungens nuvarande vistelse och isynnerhet hans tal vid den festmåltid, som landständerna gåfvo för honom, kan undgå att göra den iakttagelsen, att vår åldrige monark befinner sig i en lyftad sinnesstämning, som man icke bemärkt hos honom sedan segeroch festdagarne1866, och hvar och en, som är i stånd att för ögonblicket se bort från våra inre politiska förhållanden, kan lätt inse, att konungen haft skäl att glädja sig öfver hvad han såg i Berlin: en oförliknelig armö och en son, till hvilken han en gång kan förtröstansfullt öfverlemna spiran öfver ett land, som han utvidgat i större skala än någon af hans företrädare. En blick på Frankrikes nuvarande tillstånd bör icke minst bidraga att höja denna sinnesstämning, i det på andra sidan Rhen råder den största ångest och oro, medan ingen kan säga hvad som kommer att ske när kejsaren lägger sina ögon tillsammans; ty få äro de, som tro, att det skall blifva möjligt upprätthålla dynastien i händelse den nuvarande kejsaren faller ifrån innan hans son uppnått myndig ålder, och likaså få äro de, som tro, att kejsaren skall lefva tilldess. Vi här i Preussen kunna likväl icke nog tacka ödet derför att Preussen just i en sådan skickelsediger tid, då vida större kriser kunna hvilket ögonblick som helst inträda, står kraftigare än någonsin tillförene, och att det: skall vara i stånd att begagna det första tillfälle, som erbjuder sig, för att fullborda det tyska enhetsverket. Wienertidningen Neue freie Presse anmärker med anledning af ofvanstående korrespondens, att det lika oförbehållsamma som djerfva språket ådagalägger, att Preussen icke blott fäster stora förhoppningar vid Napoleons förr eller senare inträffande död, utan äfven att det är betäukt på att af alla krafter tillgodogöra sig hans sjukdom. Tidninge tillägger, att det redan omtalas, att än len ena än den andra sydtyska staten står i begrepp att inträda i nordtyska förbundet, och att underhandlingar i detta afseende synas vara i gång. Betraktelser, liknande dem, som sålunda anställas af Neue freie Presse, återfinnas i de flesta anti-preussiska blad, och isynnerhet påstås i berättelser från Frankfurt, att Preussen genom hotelser eller öfvertalningar lyckats vinna de sydtyska regeringarne och förbereder en eller annan kupp. Man erinrar om, att Bismarck redan under de luxemburgska förvecklingarne yttrade: Hvarför skall jag nu börja ett krig och göra alla de stora uppoffringar det medför? Napoleon lefver inte i evighet, och efter hans död kommer alltiog af sig sjelft. Tjenstledighet. På gjord ansökning TETROR