Aftonbladet – 15 september 1869, sida 3

Eustacie af sin fostermoders röst. Hon va genast vaken och frågade ifrigt: ; Är allt redo? Äro hästarne här? Kunn vi resa genast ? Nej, mitt barn; det är blott min mai och Martin, som vilja tala vid er. Skynd icke så. Ännu ha vi ingenting hört frå klostret ? cÅh, fostermoder, sade Eustacie; medai hon hastigt ordnade sin drägt, gjag sofver all. tid så godt här! Detta är den första nat jag sofvit utan att drömma om hjulet met eldslågor och om helvetesportarna. Ack, äl det eit tecken till att han också fått ro! Jag är så frisk nu, så stark. Jag kan ride huru långt som helst. Låt dem nu komma in, Martin var en yngre, lifligare, klokar man än Blaise, och hade af abedissan ofte fått uppdrag att sköta en del af klostret: affärer, samt hade hennes förtroende i högsta grad. Han såväl som Blaise, stod med obe: täckt hufvud framför den lilla länsfrun och hörde henne litet, stolt fråga hvarföre de icke medfört hästar och. män, för att åtföljs henne. Det var omöjligt nu, förklarade Martin Det behöfdes tid för att sammankalla bönderna och infånga hästarne, och man måst i dessa osäkra tider hafva en tillräcklig eskort Han och Blaise måste först gå omkring ocl tillsäga de öfriga att hålla nå färdiga. Er man kunde ej på ett ögonblici göra sig redo som madame tycktes tro, och båda bönderns sågo orubbliga och ogenomträngliga ut. cLångsamme sölare! utbrast Eustacie förtretad och slog ihop sina händer; coch under tiden går allt förleradt. De skola vare öfver mig innan vi veta derafl eIcke så nådiga fru, Det är derföre jag har kommit hit, sade Martin -vördnadsfull till den lilla ståtliga varelsen framtör ho