Aftonbladet – 15 september 1869, sida 3

vänlighet, tackade hon Martin och berömde hans åsna, med en intagande hjertlighet, som skulle mer än godtgjort hennes visade missnöje, om den hederlige mannen bara hade märkt det. i) Han stännade bakom en lada och hvisglade sakta, Genast skyndade Lucette, en ung starkt bygd och något solbränd bondqvinna, med en röd duk öfver hufvudet, fram om hörnet af ladan, och hviskade: Ab! Vär nådiga frut Hvilken ära för oss! Och hon Kysste Eustacies händer gång på gång medan hon talade. Men ty värr! jag fruktar att madame icke kan gå in nu. Den tiggande-brodren Francois — måtte pesten göra slut på honom — har fått det infallet att vilja äta frukost derinne.Jag ville gerna visat honom bort, men det kunde NT atva väckt misstankar. g Rätt, min raska qvinna, sade Martin; men hvad skola vi göra? Det är nu stora ljusa dagen och vi kunna ej längre färdas genom bygatorna. Gif mig en slända, sade Eustacie, hvars mod -steg, när hon faun det behöfvas; pjag skall gå bort till den der ängen, der det är så fullt af täta busksnår, och vakta korna. Den nådiga frun hade rätt, måste bonden och hans hustru ogerna medgifva. Der, i sin förklädnad, långt bort på en äng som gick upp i tjocka skogen, skulle hon knappast ådraga sig uppmärksamhet; och ehuru ängen på ena sidan begränsades af en gata som förde till stora landsvägen till Paris, skildes den dock derifrån genom en hög jordvall, på hvars topp var planterad en af de täta häckar, som-äro och alitid varit karakteristiska för Le Bocage. Här måste de således lemna henne, sittande Jå en sten, med sländan i handen och bre vid sig en kruka mjölk, litetj bröd och