Aftonbladet – 15 september 1869, sida 3

nom, amadame skall vara mycket säkrare i närheten af klostret, medan undersökningarne pågå, emedan alla skola tro att hon begifvit sig så långt bort som möjligt. Men det går ej heller an att stanna här. Denna gård är det första ställe de skola genomsöka, då de deremot aldrig skola falla på att misstänka mig och min hustru, Lucette, skulle vara stolt af att få vaka öfver madames säkerhet. Der hemma hos mig är det så godt om buskar och småskog, att en half krigshär gerna kunde hålla -på en hel dåg och söka efter. den andra hälften utan att ändå få reda på den Och i natt skall ni sammankalla bönderna och följa migfvidare? frågade Eustacie ifrigt. Allt i sin tid, nådiga fru. Nu måste vi bort härifrån innan de heliga klosterfruarne börja röra på sig. Jag har medfört en åspa åt madame att rida på. . Eustacie hade intet annat val än attlyda. Ingen af mor Perrines familj kunde följa med henne, ty de måste stanna hemma och försöka visa sig så obekymrade som möjligt vid det förhör man utan tvifvel skulle anställa med dem. Men de lofvade att möta henne på tid och ort, som framdeles skulle utsättas och om möjligt medföra Veronika. Ätande på ett stycke rågbröd under vägen, red Eustacie, åtföljd af Martin, i morgongryningen genom de trånga bygatorna, der träden just höllo på att kläda sig i sin vårdrägt. Hon var tyst och litet harmsen, ty hon hade funnit den tvärsäkre Martin mindre lätt att öfvertala än den beundrande Blaise, och hon var ytterligt förtretad öfver sina vasallers långsamhet. Men solen steg upp, molnen flydde, tupparne galde, fåren bräkte, morgonen väckte: lif och ljud öfverallt; hennes sinne blef lättare, harmen försvann och med litet ånger öfver sin brist på