Aftonbladet – 15 september 1869, sida 2

— Göteborgs läraresällskap hade, säger G. H. T., lördagen den 11 dennes en sammankomst, dervid diskuterades den frågan antingen de klassiska eller de moderna språken borde lämpligast utgöra språkundervisningens grundlag. Å ena sidan framhölls, att de moderna språkens grammatik numera nått den utveckling, att den väl kan sättas i stället för den latinska eller grekiska, samt att deras litteratur genom sin rikedom kan eröfra ynglingens håg och att tyska språkets formlära och det franskas syntax ega både den fulihet och den bestämdhet, som behöfvas för primärundervisningen, hvarjemte de moderna språken genom prepositioner och hjelpverber, äro mäktiga att uttrycka vida finare skiftningar af tanken, än som för de klassiska språken var möjligt. Å andra sidan åter erinrade flera talare om de klassiska språkens öfvervägande formrikedom, hvarigenom grammatiken lättare inpräglades; om den klarhet och bestämdhet, som här voro rådande, hvarigenom just deras grammatik så väl passade som grundlag för språkstudierna, hvartill kom den naivitet, för hvilken deras uttryckssätt var utmärkt och hvarigenom ynglingen vandes vid enkelhet i uttrycket ramt det skarpt logiska i deras satsbyggnad och retorik, under det löshet och obestämdhet ofta förefunnes i de moderna språken, egande sin grund deruti att de äro alltjemt stadda i utveckling. En talare antydde huruledes skolstadgan beaktat båda språkens fördelar, derigenom att den låtit tyskan inträda i första klassen och latinet redan i andra och således liksom erkänt att såsom grundläggning vid elementarundervisningens första stadier behöfvas både ett modernt och ett klassiskt språk.