Aftonbladet – 13 september 1869, sida 4

Till Redaktionen af Aftonbladet! Det torde tillåtas mig att få anföra några ord anledning af det svar, som hr —I— afgifvit i eder tidning för sistlidne torsdag, föranledt af mina anmärkningar mot åtskilligt som förekom i hans trenne artiklar Om dagsverksskyldigheten. Då jag läste denna ovanligt långa och lika an språksfulla artikelserie, kunde jag omöjligt föreställa mig att hr —1:s— afsigt allenast inskränkte sig till att bevisa nyttan af skriftligt uppgjorda legoaftal (kontrakter) om jord å landet; ty behöfligheten af denna försigtighetsåtgärd — lika vigtig för jordegaren som för brukaren — är ju långt för detta både känd och erkänd? Hr —I— kan väl ej bestrida att tusentals brukningskontrakter hafva skriftligen upprättats långt förr än han första gången skådade ljuset? Men till följd af den stora ansats hr —I— gjorde och af vissa yttranden som förekommo i denna artikelserie antog jag — ehuru det var förhastadt, enligt hr —1:s— sista korta uppsats — att hans afsigt var att inlåta sig på den mycket invecklade frågan om arbetsorganisation. De stymmelser till förslag i nämde hänseende, som jag trodde mig spåra i hans uppsatser, tog jag mig friheten kalla overkställbara. Men när hr —I— nu benäget upplyst mig dels derom att hans afsigt allenast vari att reproducera de åsigter, som tv. så utmärk rättslärde som assessor Bergström och landshötding Faxe framhållit i reservationer till ett lagutskottets betänkande vid sista Riksdag — åsigter som utan gensägelse äro både riktiga och praktiska, ehuru han på ett rasande sätt fattat dem — och dels derom att hans mening icke varit att befatta sig med arbetets organisation, så är jag fullt belåten, och beklagar blott hans f.rbiseende deraf att de omförmälda reservationerna redan voro offentliggjorda innan han tog till författarepennan. I afseende på stridigheten i åsigter emellan hr —I1— och mig, rörande rättsgrunden för statsmakternas i andra länder åtgärd, att lagstifta om dagsverksskyldighetens aflösning så förmodar jag att hr —I— icke skall förneka det faktum, att berörda statsmakter allenast beslutit om dagsverksskyldighetens aflösning för den jord, öfver hvilken de hade beslutanderätt. På ett så uppenbart våld, som att förbjuda dagsverksskyldighet för jord, som med avilkorlig eganderätt innehafves af enskilda personer, hafvå statsmakterna iintet land inlåtit sig. Jag har alldeles icke -bestridt att sanningar kunna upptäckas på studerkammaren; men just af br —1:s— långa artikelserie framgår, att man i nämde kammare kan glömma, missförstå — ja vända upp och ner på de allra enklaste sanningar och äfven framställa dem virrigt med pretention. I slutet af den långa artikelserien ifrade hr —I— för pjollriga och overkställbara bestämmelser i legokontrakter, Nu inskränker han sig till yrkandet att vilkoren blott skola till sin allmänna beskaffenhet angifvas, — och det är både rätt och oraktiskt, Någon nytta har således hr —J— åtninstone haft af mina anmärkningar; men af våra ippsatser har allmänheten haft ringa gagn, och neck DÖJö. a.