Aftonbladet – 13 september 1869, sida 3

, Junder stadsfollmäktige hörande verk, beredningsutskottet och drätselnämden samt dess första afdelning, ett förhållande, som vore at PA väsentlig vigt att snart se föränradt. BEGE AASE Tidningsöfversigt. ; : Å Östgöta Correspondenten innehåller .!i sitt senast hitkomna nummer en uppsats om hufvudstadstidningarnes förhållande till de kongl. teatrarne och bygger en hel hop slutledningar och betraktelser på åtskilliga uppgifter, som lära förekommit i en korrespondensartikel till Jönköpingsbladet. I Vi påminna oss icke om vår ärade yrkesbroder i Linköping var genom någon af sina J representerad vid det senaste svenska publicistmötet, men om detta varit hänI delsen, så borde det icke ha fallit ur redaktionens af Östgöta Correspondenten minne, att vid nämde tillfälle ganska uttryckligen uttalades, att det för hufvudstadstidningarne var alldeles omöjligt att upptaga till belysning och beriktigande alla i landsortstidningarnes Stockholms-korrespondenser förekommande, mer eller mindre sketva framställningar. Minst kan sådant komma ifråga i afseende å sådena framställningar, som endast röra de särskilda tidningarne sjelfva. Hufvudsfadstidningarnes redaktioner ha nemligen så godt tillfälle att vänja sig vid offentliga omdömen, att de icke besväras af denna ömtålighet, som finner hvarje mot dem tiktadt yttrande appkalla till genmäleg och vederläggning, och de ha också annat att sköta än att oupphörligefi besvära allmänheten med polemik om hvad som blifvit på ett eller annat håll yttradt om dem sjelfva. Vi anhålla således, för I vår del, att Östg. Corr. och våra öfriga koljleger i landsorten bädanefter behagade erinra sig, att den omständigheten, att någon i en Stockholms-korrespöndens förekommande uppgift rörande Aftonbladet icke blifvit af oss vederlagd, alldeles icke får betraktas såsom bevis på att den är fullt öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Då Östgöta Corresp. emellertid tagit frågan om tidningarnes förhållande till kongl. teatrarne mycket allvarsamt och högtidligt, vilja vi gerna tillhandagå med den upplysning, att den strike, om hvilken Östg. Corr. talar, existerat, såvidt vi veta, endast i några landsortskorrespondenters hjernor. Om teaterdirektionen, hvilken hittills, på grund af särskildt kontrakt, fått sina annonser, upptagande tillika hela den uppträdande personalen, i de större hufvudstadstidningarne införda mot en afgift, vida -understigande-det vanliga annonspriset, funnit sig böra uppsäga detta kontrakt, så är detta en sak, som berott helt och hållet på teaterdirektionen sjelf. Att direktionen föredrager att i stället för de förra utförliga annonserna, låta med ungefär dubbelt så. stor kostnad införa kortare tillkännagifvanden om spektaklerna, kan visserligen synas oss, ur syppunkten af de k. teatrarnes finanser, vara mindre välbetänkt; men tidningarne, som icke förvägrat ingå på förnyandet af det förra aftalet, kunna icke på något sätt tvinga teaterdirektionen att vidtaga de finansiella mesyrer, som de kunna anse för teaterkassan vara förmånligast. . Hvad keträffar den omständigheten, att hittills inga redogörelser för de k. teatrarnes prestationer förekommit, så beror detta helt! enkelt på den omständigheten, att icke något enda nytt stycke blifvit uppfördt under det nya spelåret. Talet om återsända fribiljetter saknar, åtminstone hvad Aftonbladet angår, all grund, och vi tillåta oss fästa Östg.-Corresp. uppmärksamhet derpå, att hvad tidningen yttrar om anspråket på flera fribiljetter är gripet helt och hållet ur luften, ty, den korrespondens: till Jönköpingsbladet, som Ö.-Cor. citerar, betecknar. det visserligen såsom en illa beräknad sparsamhet, att teaterdirektionen ställt till tidningarnes förfogande blott en biljett till hvarje af de kongl. teatrarne; men han uppgifver alldeles icke att pågot anspåk på flere sådana blifvit framstäldt, och vi ha för vår del icke heller hört omtalas att sådant egt . rum. Det vore känske en skyldighet förl. Östg. Corr. att upplysa sina läsare, att denna dess uppgift berott på ett missförstånd. Östg. Corr. yttrar i sina, från nyssantydda felaktiga förutsättningar härledda, betraktelser bland annat, att hufvudstadstidningarne väl aldrig borde förglömma, att den kongl. scenens finanser äro bringade till det yttersta och att direktionen af nödvändigheten i bjudes att iakttaga den största sparsamhet, såväl i smått som i stort,. Då detta tal föres i sammanhang med ordandet om teaterannonserna, så vill det synas som om Östg. Corr. i sjelva verket uppstälde det anspråket, att tidningarne skulle, med anledning af teaterns bekymmersamma ställning, erbjuda sig att gratis annonsera de kongl. teatrarnes representationer. Sådan atis-annonsering plägar, såsom bekant är, förekomma -vid tillställningar för välgörande ändamål, och denefterskänkta annonskostnaden torde då kunna betraktas såsom vederbörande tidningsredaktioners skärf till de olyckliga, som skola bispringas; men föga tillständigt skulle det väl. vara af tidningsredaktionerna, om de erbjöde sig att på sådant sätt understödja direktionen för konungens bofkapell och spektakler. Ett beqvämt sätt att reparera teatrarnes affärer vore det visserligen, om alla, som åt dem uträtta något uppdrag, från och med direktionen och artisterna ända ned till statister och arbetare, erbjöde sig att fullgöra sina funktioner gratis, men till och med Öst. Corr. skall medgifva oss, att detta icke just är rimligt, och vi se cke att anspråket är mera befogadt då det vändes mot annonsbladen än mot alla andra, som uträtta något åt teatern. BED ONA UTRIKES, NORD-TYSKTLANT) —— Mm Lo Rn rr mL OO