Aftonbladet – 13 september 1869, sida 2

— Djurgårdsteatern gaf i lördags till ån för hr Rådeström en ny opera-buffa fenbach, Primadonnan, med text af det a bolaget Meilhac och Halevy. Så till librett tillhör detta stycke genmåttigaste produkter och tjenar t bevis, om sådant skulle behöfvas; ns snart förestående urmodighet. är ett tecken på orkeslös ålder hos hundar att de begynna äta sig, så är det ven med en dramatisk genre när den parodierande och kritiskt vänder sig mot sig sjelf; och det är förhållandet med Primadonnan. Flerfaldiga ansatser i denna riktning förefinnas här, och detta är onekligen den egentligen glädjande punkt stycket erbjuder. För öfrigt är det hela en öcken af banala situationer med ett slappt försök till intrig, och af redan läng2asedan kända och utnötta toner, som ej ens kryddas af det rafflande element, hvarmed Offenbach förut förstått att göra sjna uppkok pikanta. Endast ett par, tre nummer bilda välkomna oaser, men de äro för få att låta åhörarne med tålamod genomvada det öfrigas enformiga trivialitet. Glansnumret utgör duetten i tredje akten mellan de båda öfverstarne från Görolstein, der man igenkänner den forne qvicke och fint skämtande Offenbach. Detta nummer måste också under stormande bifall ges dacapo i lördags. Ufversättningen kallar sig fri, mår hända derför att ett eller annat grofkornigt skämt utrensats; den förefaller särdeles ledig och vårdad på samma gång. Invöfningen och utförandet hedra i öfrigt, som vanligt, orkesteranförare och uppträdande. Fröken Paul, hvilken efterträdt fru Bergström som primadonna assoluta Uffenbachiana, sjunger sitt parti oklanderligt och till och med behagligt, uttalar väl och fraserar ganska tillfredsställande. Hon saknar dock i viss mån den glada abandon som utmärkte hennes företräderska och detta är orsaken hvarför hon ej gör fullt samma effekt som denna. Hrr Rådeström och Brundin som de båda öfverstarne ärc kostliga parodier på tysk gemytlighet och Bruderscbaft. Afven öfriga deltagande utmärka sig genom vårdadt och godt spel och sång. Uppsättningen är dessutom ganska smakfull och dyrbar, så att allt vore ganske godt — om blott stycket vore bättre. Salongen var i lördags fullsatt, och recettagarer helsades vid sitt inträde med skallande applåder.