Aftonbladet – 11 september 1869, sida 3

Hör mig, barn; här äro vigtiga skäl. Hertigen af Anjou är vald till konung af Polen och min son skall följa honom dit, Han måste resa som markis Nid-de-Merle, i full besittning af era gods. Må han taga demp, började Eustacie, men afbröt sig genast med ett: nej; o nej! Detta är barnsligt, som jag också ser att ni fioner sjelf, sade hennes farbror, och detta går ej an för en man af heder. Kallar han sig en man af heder, han, som först fegt lönnmördar mannen, och sedan vill tilltvinga sig den, som genom honom blifvit enka? sade Eustacie modigt. Dårskaper, barn, dårskaper,, sade chevaliern, som icke visste annat än att hon var okunnig om de med mordförsöket förbundna omständigheterna, och abedissan, som verkligen icke hört talas derom utbrast; Fy då, min dotter; du vet inte hvad du säger! Jag vet det ganska väl, min fru — jag har hört alltsammans af ett ögonvitne, sade Eustacie lugnt. Jag har hört de grymma ord, som förbittrade min makes död, och om det också icke fanns någon annan orsak än denna, vore det mer än nog för att göra ett äktenskap med honom, som uttalade dem, ill ett brott.n d Den unga qvinnan sade dessa ord beslutsamt och med stadig röst, och medan hon talade såg hon på de andra båda med sin bestämda blick, med ögon, som icke svalkats af tårar sedan den rysliga mordnatten. Stackars barn,, sade chevaliern till sin syster, hon lefver ännu i denna inbillning. Hennes make! Det finnes ju inte någon sådan Eustacies ansigte blef mörkrödt af harm och Hennes dn började blixtra; läpparne