Aftonbladet – 10 september 1869, sida 3

MR TRREEAE Jöns Pehrson. — En sjelfkarakteristik Hr Jöns Pehrson har genom ombud låtit 1 med begäran om införande i bladet, tillstälk oss en skrifvelse, för hvilken enligt uppg plats blifvit vägrad i Stockholmsposten ocl Nya Dagligt Allehanda. Dessa båda tidnin gar ha visserligen haft skäl för sin åtgärd då skrifvelsen, som skall innebära ett sva. romål på en artikel i Stockholmsposten, innehåller plumpa utfall mot en person, som hvarken är ansvarig utgifvare af Stockholmsposten eller för öfrigt tillkännagifvit, at han har något att skaffa med den ifrågavarande artikeln. : Vi tro emellertid, att de ifrågavarande personliga utfallen af dem det gäller kunna betraktas såsom fullkomligt oskadliga, men att skrifvelsen innebär en så utmärkt karakteristik af Jöns Pehrson, att vi icke ha hjerta undanhålla allmänheten densamma. Men då vi naturligtvis icke kunna inlåta oss på att göra större eller mindre ändringar i hvad som flutit ur en sådan parlamentarisk hjeltes penna, så måste vitrycka alltsammans med diplomatisk noggrannhet. Män får derigenom ett så mycket trogneare porträtt af den riksdagsman, som en vi StocKholmstidning framstält såsom chef fi den mest frisinnade fraktionen, den under hvars fana åtskilliga af hufvudstadens representanter skulle ställa sig. p . Vi böra nämna, att den förut omtalade artikeln i Stockholmsposten omförmälde: dels huru Jöns Pehrsson år 1857 -hos ett handelshus i Malmö reqvirerat varor, sedermera förnekat sin reqvisition, af underdomstol blifvit dömd till värjemålsed, hvaröfver han klagat i högre instanser och då domen vunnit laga kraft, brustit åt eden; dels att han förut blifvit, efter att äfvenledes ha processat i alla instanserna, af högsta domstolen dömd för brytande af vägafrid och ofredande af marknadsvakt. Hr Jöns Pehrssons skrifvelse lyder sålunda: Det är förvånande hvad Stockholms Postens utgifvare eller rättare dess förläggare Herr Wallenberg och konsorter måtte vara angripna af sjukt samvete och tillika leda af en makalös modlöshet, då det tycks, söm de äro alldeles förskräkte för det undertecknad möjeligen kan blifva återvald till nästa Riksdag, det är i sanning en allt för stor ära, som vederfares mig att penningefursten vid Lilla Nygatan samt skälsfränder och dess språkrör Stockholms Posten äro, så fega för mig en fattig Smålandsbonde om jag kom åter till Riksdagen, voro, mitt bandlingssätt och mitt förstånd så dåligt, som Stockholms Posten påstår skulle väl ingen fruktan behöfvas för mig. Jag hade bestämt icke uppträdt med något svar mot det makalösa anfall, som finnes i Stockhojms Posten N:r 98 för den 25 Augusti 1869 om ej fierfalldiga vännor nödgat mig dertill och ändå skulle jag visat mina famatiska smädare tystnadens förakt om ej de Hundra och tusentals okände medborgare blifvit skändligt anfallne som i offentliga tacksägelse Adresser och Enskilta bref bemburit mig erkännande för min ringa verksamhet vid de trenne sednaste Riksdagar och jag kan trygt försäkra mine okände politiska vännor och ovännor samt Stockholms Posten och de liksinnade personer och Tidvingsorganer att vapnet Stockholnis Posten valt att vanställande omtala mina rättegångar för ett tiotal af år sedan bestämt förfelar ändamålet af det enkla skäl att just mina valmän i det häradet jag i circa 20 års tid varit bosatt aldra bäst känna de förra rättegångarne och mitt uppträdande deri, samt mitt handlingssätt -för öfrigt, och det visar allt för stor brist på vett och förstånd hoss Stockholms Posten att upphäfva sig till Domare öfver mitt handlingssätt i min hemort. Och mina fiender kunna hafva det nöjet veta att just mitt rättvisa sjelfständiga uppträdande mot Despotiska Embets och penningemän i min hemort grundlagt let förtroende, som hittils kommit mig till del och skulle Stockhomis Posten lyckas gifva mina valmän det förstånd att ej sända mig mer till Riksdagen blir det ej någon förlust för mig om det ock ej blir någon vinst för fattiga folkets sak hvars talan jag efter förmåga sökt föra. — Då Stockholms Posten har blott några Hundra N:ori sin upplaga och alltså ett fåtal läsare måste jag rekapitulera något af Stockholms Postens fina arlickel, som passar fullkomligt att vara skrifvenaf len, som anser ingen Representant eller Medborj gare vara redlig eller äga bildning eller förstånd som ej har kassakistan full och ej vill böja sig, igande för dess innehafyvare. Stockholms Posten omtalar en industri att til rärka oppinionen och produsera Politiska storheer går, som en lek arbetskostnaden inga blott en rubbig penna Och enbit papper och så ett diplom f Gammla Fäderneslandet ochså komma adregerna af sig sjelfva, och .att jag på så sätt i hast ista Riksdag blef en stor man, i sanning en dråpig bekännelse af per RNE ER Säg att den hatade fdningen Fäderneslandet och jag har en sådan takt och kan nåsot skandal skrifveri finnas värre n detta, Stockholmsposten mot de — med all annolikhet mycket aktade okände medborgare i