Aftonbladet – 10 september 1869, sida 2

rottslingar, hvilka befanno sig 1 Cayenne, ch innan detta kunde ske, skulle sannolikt ånga månader förflyta. ENGLAND. Det katolska presterskapet har börjat uppräda på ett sätt i undervisningsfrågan i Irand, som kan göra denna till ett lika svårt visteämne som frågan om jordegareförhålandena. Till att börja med har erkebiskojen Cullen utfärdat ett herdabref, som med itestängande från sakramenternas bruk hoar alla, hvilka skicka sina barn i nationalkolorna, der undervisning meddelas oberonde af religionsundervisningen, Nu ha Irands erkebiskopar och biskopar hållit ett nöte i Maynooth, der de uppsatt en förklaing, som nu blifvit offentliggjord. De börja leri med att förkasta allt Ulnndadt undervisningssystem, af hvad slag det vara må, och uppmana alla lekmän och prester, att ned alla medel som kunna stå dem till buds, sätta sig emot detta systems utbredning. De fordra katolsk undervisning för katolikerna; följaktligen mg de, att regeringen skall oifva det katolska Irland ett undervisningssystem, grundadt på religionen. Katolikerna äro berättigade, påstå de, att få ett katolskt universitet. Men om det blott finns ett nationaluniversitet, ha katolikerna rättighet att fordra: 1) att vid detta universitet finnes. ett särskildt college, ledt enligt rent katolska principer, men ändock berättigadt att åtnjuta alla de öfriga colleges privilegier; 2) att de utmärkelser och tjenstebefattningar, som finnas Vid, öniversitetet, skola vara tillgängliga för katoliker såväl som för protestanter; samt 3) att alla examina och andra detaljanordniogar vid universitetet skola vara fria från alla fiendtliga tänkesätt mot katolikerna, och följaktligen det kätolska elementet vara representeradt i universitetsstyrelsen genom personer, som ega biskoparnes, presterskapets och befolkningens i Irland förtroende. Dessutom förklara biskoparne, att Irlands katoliker äro berättigade till lämplig andel i de allmänna fonder, som hittills kommit de öfriga colleges till godo. Slutligen hysa biskoparne deltagande för sin hjords lidanden samt tro, att en reglering af jord: egarefrågan är nödvändig för konungarikets välgång och fred. De erkänna jordegarnes rättigheter och de erkänna äfven förpaktarnes rättigheter och pligter. De anse eländet och det långvariga missnöjet såväl som modfäldheten hos det irländska folket böra tillskrifvas framför alla andra orsaker den, att frågan om rättvisa och billiga principer i detta afseende icke blifvit reglerad.NORD-TYSKLAND. Från Berlin skrifves till Gorr. du NordEst: Revyer och manövrer följa på hvarandra. Under 14 dagars tid har Konungen icke gjort annat än låtit sina soldater marschera, och så kommer det att fortfara minst en månad till. Hvad skulle man icke säga i Preussen, ifall kejsar Napoleon skulle bära sig så åt. Man skulle redan se fransmännen vid Rhen och österrikarne i Schlesien. Förhållandet är, ätt man här måste anstränga sig. dubbelt och hålla lif i fruktan för Frankrike, hvilken. är det eada band, hvarmed de eljest oförenliga elementer som bilda Nordtyska förbundet sammanhållas. I Nordslesvig har det, som bekant, varit tal om; att inbyggarne, stödjande sig på Pragfredens 5:te artikel, skulle organisera en omröstning på egen hand, för att uttala sin önskan om återförening med: Danmark. Dehna agitation är mycket obehaglig för de preussiska myndigheterna, och de officiösa tidningarne i Berlin visa tecken till oro. Regeringen fruks tar nemligen för, att inbyggarne i de andra provinser som nyligen annekterats skola. bli lockade, att följa slesvigarnes exempel. SYD-TYSKLAND: Tidningen Die demokratische Correspondenz i Stuttgart lemnar följande skildring af förhållandena i Baiern: Stackars Baiern! Din framtidsmusik har en sorglig klang; den slu-. tar säkert med dissonanser, som ej blott sönderslita örat, utan äfven hjertat. Det råder vanligt fullständigt lugn i Baiern, och i fall man ej för närvarande för att förherrliga farst Hohenlohes politik gjorde stort väsen af att det har lyckats åvägabringa en sydtysk fästningskomite, skulle det strängt taget alls icke känna talas om någon baiersk politik. En omvexling inträder blott när det föregår något på det område, som, på politikens bekostnad, tyckes helt och hållet upptagit konungen af Baiern. Då får telegrafen plötsligen brådtomochehar oupphörligt något att berätta om Wagners nyaste opera. Än får man veta, att dennå opera inom kort kommer att uppföras, än mottager man det sorgliga buds skapet att hinder inträdt, men konungen har då fattat ett storartadt beslut: kapellmästaren och teaterintendenten skola afskedas. Att en opera af Wagner icke kan uppföras på den l utsatte dagen, det är för galet! Då ingriper kung Ludvig sjelf. Folket känner då ändtligen igen herrskarens säkra hand, och de 4 millioner tyskar, som bo i Baiern vakna till Iden öfvertygelse, att de dock verkligen äro medborgare i ett monarkiskt land. Vi tvifla I på, att en monarki någonsin erbjudit ett liknande skådespel som Baiern nuförtiden. Man hör nästan aldrig talas om, att konung Ludvig arbetat tillsammans med sina ministrar. Förbindelsen mellan honom och hans hufvudstad synes inskränka sig till de besök som han gör på teatern. Till och med den betydelsefulla konstutställningen kan endast beveka honom till ett besök i flygande fläng. Den unge fursten bekymrar sig uppenbart om den öfriga verlden blott då hans egna griller komma med i spelet. Med själslugn bära hans ministrar ansvaret för en politik, som består deri, att intet sker. Med själslugn betrakta landet och hufvudstaden detta sällsamma förhållande. I de högre kretsarne herrskar likgiltighet, i de-lägre likaså. Att ett sådant politiskt tillstånd i våra dagar blott kan hafva få års framtid, kan ett barn inse. Att vänta af invånarne i denna, stat, att de i nödens stund skola visa intresse för dess upprätthållande, skulle vara att begära något öfvermenskligt, och löjligt skulle det vara att förutsätta, att närmare; eller fjermare grannar skulle respektera en sådan stats bestånd nu och i framtiden. Oss förekommer det, att det endast kan vara fråga am hvom sam skall nttala det allvarlisa ord.