Aftonbladet – 9 september 1869, sida 2

— En babylonisk förbistring. De utländska medlemmarne och åtskilliga danska deltagare i den i Kjöbenhavn församlade internationella arkeologiska kongressen företogo i söndags sin sistamstörre utflygt till trakten af Hilleröd, för att bese åtskilliga fornlemningar. På återvägen till Kjöbenhavn intogs middag på Marienlyst, under hvilken den gladaste stämning rådde. Sedan etatsrådet Worsaae höjt ett lefve för konunogen och etatsrådet Steenstrup för de främmande gästerna, föreslog prof. Capellini att hvarje nationalitet genom en af sina representanter på kongressen skulle föreslå en skål på sitt eget språk. Nu uppstod en babylonisk språkförbistring, som utomordentligt roade de närvarande, då de i flesta fall åtminstone förstodo andemeningen i de tal som höllos. Prof. Capellini föreslog på italienska en skål för den skandinaviska norden; etatsrådet Worsaae på danska en skål för damerna, hvilket sista ord förstods af alla och framkallade ett stormande bifall; dr Montelius på svenska för kronprinsessan Lovisa: prof. Urechia från Bucharest på rumäniska för kongressen — en skål som till följd af språkets många latinska beståndsdelar förstods af de flesta; och baron Dicker på tyska för ett internationeltspråk. Dessutom förekommo ytterligare en skål på norska, en dito på engelska för prinsessan Alexandra, en på polska för gästfriheten, af hvilken man begrep helt obetydligt, och en på ungerska, hvaraf man ej förstod ett enda ord, utan som derföre måste öfversättas på franska. Slutligen hotades sällskapet af en javanesisk skål, men den blef lyckligtvis icke af. Experimentet hade emellertid — hvad som ock var prof. Capellinis afsigt — visat nödvändigheten för kongressen att bestämma sig. för ett internationelt språk. Prof, Carl Vogt föreslog derefter på franska i ett humoristiskt föredrag en skål för vår egen (kongressens) helsa, önskande, att sällskapet måste frodas väl, växa till och nästa år mötas i Bologna. Han anmärkte såsom anledning, att han kunde välja mellan tvenne språk, då han var född ji Tyskland, uppfostrad i Schweiz och mer än en gång förvisad från sitt fädernesland. Slutligen framhöll professor Capellini nödvändigheten af ett gemensamt språk vid sådana internationella sammankomster och föreslog under allmänt bifall, att franska skulle bli kongressens språk under dess nästa se7 mankomst i Bologna, rn