Lyssnen! En ung men sjuklig hustru, hvilkens man sedan någon tid är svagsint och hvilkens yngsta barn alltifrån födelsen varit så klent och kinkigt, att det upptagit och upptager nästan hela hennes arbetstid, sersig, mot sin vilja, nödsakad att på detta sätt vädja till den allmänna menniskokärleken. Hon har redligt sträfvat så länge hennes krafter stått bi, men nu, nedtryckt af den tredubbla olyckan: mannens vansinne, barnets sjuklighet och den hotande nöden, känner hon sig nära att duka under, om ej någon kärleksfull hand utsträckes till hennes bistånd. Gifve Gud att sanningen i dessa enkla rader rörde någons hjerta! . . Betyg från prest och ordningsman finnas på Aftonbladskonturet vid Mynttorget, der hvarje bidrag, om än aldrig så ringa, tacksamt emottages. (4058)