Aftonbladet – 7 september 1869, sida 2

gen annan. protestant kom med lifvet ur slottet, utom konungen af Navarra och hans kusin, som båda afföllo från sin tro. Och hon är qvar der? upprepade han. Tänk inte mer på henne, min älskade som,, sade hans mor; du är räddad och måste söka glömma hennes trolöshet, och... Berenger tycktes knappt höra hennes ord, han sträckte ut händerna, liksom bedöfvad och förvirrad, och sade blott, eller rättare, tecknade: Lägg mig ned på bädden Hans styffader nästan bar honom öfver golfvet och lade honom -på sängen, der han genast vände sitt hufvud från dagern och slöt ögonen; men bandrosen: och papperet höll han dock i handen, och hans moder längtade att få taga ifrån honom denna kärleksgåfva från en falsk mö. Den stora klockan slog: det var tid för henne att resa hem, Låt honom vara,, sade Cecily mildt; han tål inte mera nu. Jag skall sända bud till eder i afton och låta eder-veta huru det är med honom. Men att han:så skall hafva fästat sitt hjerta vid denna lilla -blodtörstiga papist,, suckade lady Thistlewood. Derpå gick hon fram till sonen och började långa förklaringar om huru det var omöjligt för henne att stanna qvar längre, ty hennes föräldrar voro redan vid Combe Manor, med ingen annan till sällskap än Lucy och Philip och småflickorna. Hon tackade för hans gåfvor, som hon skulle lemna dem -med hans hjertliga helsningar. Det var som om han ej hört ett ord af allt detta, men då -hon böjde sig ned för att kyssa hans panna och på samma gång försökte sakta draga bandrosen ur -hans hand, slöto sig hans fingrar derom som omide varit af stål, så hårda och så kalla. Sir Marmaduke dröjde några ögonblick