Aftonbladet – 6 september 1869, sida 3

bruket af alla dylika medel för hennes dotterson. Och han var så mycket mera hennes än modrens, att fru Annora icke vågade annat än i tysthet klaga deröfver. Under denna fullkomliga hvilotid, tycktes det som or natures makt verkligen började göra sig gällande, ty såren började så småningom läkas, skilnaden mellan vakande och sofvande tillståndet blef mera märkbar, den plågsamma, stela, slöa blicken försvann och ögonen öppnades eller slötos långsamt med ett uttryck af att igenkänna föremålen. Såren voro af den beskaffenhet att de hindrade honom från nästan hvarje sätt att uttrycka sig; såret i -munnen. gjorde att han ej kunde tala, och den högra armen och handen . kunde han ej röra för att göra något tecken. Det var endast klarheten i blicken och dess svar på hvad som sades, som visade att hans själ började återvinna krafter. Men sedan tycktes han blott lefva i det närvarande och icke varseblifva något annat än sina egna lidanden och deras afhjelpande. Den längtan, som först lästes i hans blick var borta, och äfven då han blef så pass mycket bättre, att han med ögonen och venstra handen kunde tala ett slags teckenspråk, förstod Cecily att han hade litet eller intet minne af de senaste händelserna, och att då ban fann sig omgifven afidel välbekanta ansigten, hans slumrande själsförmögenheter icke begärde någon vidare förklaring. Detta slags själsdomning var för hans tillfrisknande och sinnesfrid högst gynnsam, och det räckte länge, ända tilldess han var så mycket bättre att han lemnat sängen och äfven kunde tala några få ord. Då han endast med stör svårighet kunde förtära vågon föda, fördröjdes också deraf hans tillfrisknande ganska betydligt, Cecily hade för två