Aftonbladet – 6 september 1869, sida 2

Den arkeologiska kongressen i Kjöbenhavn hade i torsdags förmiddag sammankomst under ledning af en bland vicepresidenterna, grefve Uwaroff från Moskva. Efter ett ypperligt föredrag af Quatrefages om ett förmodadt fynd af Kjökkenmöddingar i södra Frankrike, hvilket vid närmare undersökning visat sig vara bildningar af högar från en vida senare tid, redogjorde Cazalis de Fondouze för ett i en hålaifranska departementet Gard påträffadt högst egendomligt fynd af flintsaker, blandade med några småsaker af koppar. Bibliotekarien Lerch från Petersburg talade om ryska fornlemningar och utalade bland annat tvifvel om, att någon egentlig bronsperiod funnits i hans land. Riksantiqvarien Hildebrand bevisade, att de på Norges och Sverges klipp väggar i så stort antal förekommande hällristningarne måste förskrifva sig från bronsäldern och framkallade derigenom en intressant diskussion dels om de i andra länder påträffade fornminnen af dylikt sleg, dels om rätta definitionen af begreppen asten-, bronsoch jernåldern,. Då uppträdde öfverste Tscherninghelt oförmodadt för att upplysa församlingen om, att jerntillverkningen nödvändigt måste vara äldre än bronsfabrikationen, enär den förra är mycket lättare och enklare än den sistnämda. Denna anmärkning tycktes dock icke göra något intryck på kongressen. Ett arbete af herr Cartailhac, hvilken icke vår vid mötet närvarande, om de franska adolmens upplästes af Cazalis de Fondouze och gaf anledning till några avmärknvingar af Henti Martin och Worsaae. Derefter lemnade grefve Przezdziecki från Warschau en liflig redogörelse för Polens fornminnen. Till slut meddelade Capellini på den från kongressen afreste Frans vägnar en berättelse om ett märkvärdigt fynd af bronssaker i Wirtemberg. Samma dags aftonsammankomst, som räckte från kl. 8 till 211, leddes af fransmannen Alexander Bertrand. Ett meddelande af spanjoren Vilanova !tföranledde en lysande diskussion mellan Carl Vogt och Quatrefages om den förstnämdes älskningsteori, att menniskan härstammar från apan. Den svenske anatomen frih. von Diiben höll ett föredrag om de i Sverge och Danmark påträffade kranier från stenåldern, och äfven häröfver uppstod en liflig och intressant diskussion. Till slut lemnade studenten Lorange från Frederikshald en kort och klar öfversigt öfver id norska fornsakerna från den förhistoriska tiden. ; 1 fredags mellan kl. 12—3 hade kongressen sitt sista sammanträde, uader ledning af vice presidenten Dupont, direktör för det paturhistoriska muset i Bräössel. Härunder höllos föredrag af åtskilliga ledamöter, deribland af prof. Nilsson samt af hr Montelius ån Stockholm. Alla dessa föredrag voro, säger danska tidningen Dagbladet, af intresse men upptogo naturligtvis icke ringa tid. Det blef deriöre nödvändigt att gå förbi de sex sista punkterna på föredragningslistan. De talare som anmält sig anmodades att inlemna sina föredrag skriftligen till kongressen för att införas i berättelsen. Vice ordföranden gaf härefter ordet åt kongressens president, hr Worsaae, hvilken tillkävnagaf, att man nu borde skrida till val af den ort, der kongressens nästa sammanträde skulle hållas år 1870, äfvensom af en förberedande styrelse af på denna ort bosatte personer. Kongressens styrelse var enig om att föreslå Italien, det land, som i alla perioder af historien har haft en så utomordentlig betydelse, och företrädesvis den berömda universitetsstaden Bologna, som räknar så många historiska minnesmärken och tillika i sina museer och omgifningar erbjuder rikt materiel för studiet af den förhistoriska tiden. Ingenstädes hade man varit mera utsatt för att törblanda lemningarne från den klassiska och från den förhistoriska tiden än i Italien, och det skulle säkerligen vara till stort gagn, om arkeologerna samlades i detta land för att få en skarp åtskilnad mellan dessa båda alldeles olika saker ivägabragt. Till ordförande för nästa års kongress föreslogs senatorn i nämda stad orefve Gozzadini, och till att jemte honom vara ledamöter i den förberedande styrelsen len vid kongressen tillstädesvarande proftessorn vid universitetet i Bologna Capellini samt grefve Conestabile i Perugia. Dessa förslag mottogos med långvariga biallsrop. Hr Capellini bad de. församlade mottaga en uppriktig tacksägelse för den ära, som visales hans fädernesland genom detta val och 1ttalade sin öfvertygelse, att Bologna skulle erbjuda mycket af intresse för alla dem, som sysselsätta sig med arkeologiska studier. I ordna dagar strömmade man från alla län-; ter till Bologoas högskola för att studvra