Aftonbladet – 6 september 1869, sida 2

27 RR RO 2 org RR RR Skarpskytte-prisskjutningen afslöts i går å Ladugårdsgärdet med den sista afgörande eg om statens penningpris, hvarefter prisutdelningen försiggick. Denna högtidlighet gynnades af det herrligaste väder och bivistades af ofantliga skaror af hufvodstadens invånare. Den bistra kyla, som under sista veckan varit rådande och SN anledning befara att sommaren tagit för allo afsked af våra bygder för detta är, afbröts just i gåt af en strålande solskensdag med mild, sommarlik luft — en väderlek lika gynnsam för den täflingskjutning, hvilken skulle försiggå, som för sjelfva prisutdelningsceremonien, hvars högtidlighet naturligtvis så högst betydligt förhöjdes genom närvaron af dessa tiotusental af åskådare, som i går böljade på den vidsträckta slätten. Skottlinien var utstakad från Fogelbacken i riktning mot Lindarängen. På sluttningen af nämde backe varuppfördt ett af löfklädda pelare uppburet stort tält, smyckadt med flaggor och guirlander. Ofvan trappan, som på framsidan af tältet ledde upp till den för risutdelaren. och inbjudna hedersgäster uppörda platformen, var anbringad en af flaggor omgifven vapendekoration, under hvilken lästes samma valspråk, som finnes å Stockholmsföreningens !belöningsmedalj för skjutfärdighet: Säker hand och säkert öga, Ingen vet hvad villebråd vi få. Ett litet stycke framför det stora tältet var uppstäldt ett mindre, afsedt att mot regn och sol skydda skyttarne och dem som förde protokoll öfver skjutningen. -På sex hundra fots afstånd från denna skytteplats stodo tre skottaflor, såsom vanligt tio-ringade, med 6 decimaltums prick och 3 dec.tums afstånd mellan ringarne. Skarpskyttarne, som omkring kl. 9 på f. m. himarseliorat från Kungsträdgården, drogo sig, efter en kort rast vid Ladugårdslandstullen, ned mot den genom flaggor utmärkta skottlinien och uppstäldes på ömse sidor om densamma. Styrkan var fördelad på fem bataljoner, nemligen de: fyra Stockholmsbataljonerna, förda den 1:sta af löjtnanten grefve Taube, den 2:dra af kapten Ekman (i anseende till ordinarie bätaljonsoheter frih. Liljencrantz opasslighet), den tredje af kapten Liljehorn och den 4:de af kapten v. Francken, samt en femte bataljon, bildad af de i staden qvarvarande landsortsskyttarne och skytteförening kapten Mankell. Dessutom närvoro de exercerande lärjangarne i hufvudstadens folkskolor, fördelade på två bataljoner, -under befäl af deras instruktör löjtnant von Hennigs och under tillsyn dessutom af folkskoleinspektören Meijerberg och ordförandena i sällskapet för ungdomens vapenöfningar; majoren Fahbnehjelm och advokatfiskalen Holm. Befälet öfver det hela fördes af Stockholmskårens öfverbefälhafvare major Ankarerona. Sedan allt var ordnadt anlände, omkring klockan. 11, krigsministern general Abelin, som på skarpskyttestyrelsens framställning åtagit sig att verkställa prisutdelningen. I tältet hade dessförinnan infunnit sig ett stort antal till festen inbjudna hedersgäster, bland hvilka man märkte svensk-norske ministern i Petersburg, general Björnstjerna, chefen för Svea lifgarde, general Leijonhufvud, chefen för Andra lifgardet, generalen grefve Lagerberg , generalfälttygmästaren Hägerflycht , landshöfding Stråle, riksdagens Tevisorer, de -personer, som genom förärandet af priser ådagalagt sitt intresse för skjutfesten, m. fl. Straxt efter general Abelins ankomst börjades täflingen mellan de af oss i lördagsbladet omförmälda nio skyttar, som vid den under förflutna veckan verkstälda preliminära täflingen å skjutbanorna uppnått högsta pointstal. Dessa skulle nu täfla med 8 skott hvardera. Täflingen följdes af ofantliga äskådaremassor med det mest lifliga intresse. En mängd protokoller fördes öfver de markerade träffarne och efter hvad vi hörde förekommo icke så få vadhållniogar på den ene och den andre skytten: Spänningen ökades i: den mån skjutningen led emot slutet, då det skulle visa sig om det stora priset å 1000 rdr skulle utgå eller ej. Enligt hvad vi förut berättat utdelas detta pris icke, så framt ickenågon af de täflände med 8 skott uppnått minst 64 points. Såsom man finner sköto nästan alla de täflande utmärkt jemnt och vackert, och ännu då för hvar och en återstod blott ett skott att lossa funnos tre af detäflande, som hade möjlighet att uppnå 64 points, En bland dem stod nemligen då på 55 och två på 54 points. Men det sista skottet var icke lyckosamt för någondera. De hunno alla tre endast till 62 points, till följd hvaraf de 1000 riksdalerna fördelades i fyra mindre pris, så att statsprisens antal blef nio ,eller lika stort som de täflande skyttarnes. Måhända hade resultatet blifvit ett annat, såvida icke en af de täflande, snickaren ÅA. Johansson förd af öfverbefälhafvaren för Örebro skarpaf Hedemora och Garpenbergs skarpskytte-P förening, hade haft det missödet att lossa ett af sina skott mot annan tafla än den som var honom anvisad att skjuta på. Han anmälde misstaget genast efter det skottet brunvit af, men innan vederbörande befäl hunnit beordra skjutningens afbrytande för att få den tafla visiterad, mot hvilken skottet blifvit lossadt, lossade nästa man, hvilken rätteligen bort skjuta på den tafla, mot hvilken Johansson skjutit, jemväl sitt :skott. Markeringen visade sedan två träffar, den ena en tia, den andra en åtta. .På grund af den skedda anmälan fick Johansson räkna sig till godo den lägsta af de båda träffarne, men det är ganska möjligt att det bättre skottet var hans, i hvilket fall hans pointantål hade blifvit 64 och han hade vunnit det högsta priset. Nu kunde förhållandet icke konstateras och han måste, till följd af sitt misstag om taflan, nöja sig med den lägre pointen. Det återstod emellertid att skilja mellan de tre skyttar, som skjutit 62 points hvardera. Vid den omskjuatning, genom hvilken detta skulle j ske, uppstod emellan pistolsmeden Lindberg af Wagnsbroföreningen och den nyssnämda RR APU NONE vw RAR RR NR ST