Aftonbladet – 4 september 1869, sida 3

mycken flit och samvetsgrannhet, utan framläggande af egna meningar eller nya åsigter, hvilka ju rätteligen ej tillhöra lärobokens område. Ej ens i rättskrifningen bar han tillåtit sig några egentliga nyheter eller sådana förbättripgar, som ej af alla språkforskare enhälligt antagits eller delvis redan begagnas. Han har dock vid tillfälle antydt önskligheten af en eller annan förändring till I det bättre, t. ex. bortkastandet af f i kafoa lo. d. Såsom en brist måste anses att förIfattaren ej nämner något om vår nu rådande Jalldeles oförnuftiga afstafning, som anbefaller I sådana tokerier som delningarna: kun-gen Md kung-en), gal-ning (för galn-ing, i betyI delsen dåre), glöm-ska (för glömsk-a) 0. 8. V.. TOm i något borde väl i detta fall hvarje tänkande svensk påyrka och genomföra en ländring af det bestående, men ohållbara bruJket. I sina benämningar och. indelningar af deklinationer o. dyl: följer författaren de vanligen antagna, hvilket utan tvifvel måste erkännas som riktigt, alldenstund det underJlättar lärjungens uppfattning och befriar honom från besväret att för hvart nytt språk inlära nya termer och följa en ny art af äms nets utveckling. Mot afdelningen -allmän satslära skulle vi vilja anmärka dess obe. höflighet i en svensk sj råklära; rätteligen innehåller en dylik afdelning endast de allmännare tankelagarnes tillämpning på språket och meddelas. bäst under.hand och i sammanhang med logiken eller det första språk den un; studerar. Den som slutligt bibang bifogade versläran torde äfven vara temligen öfverflödig, helst då den, som här, endast i största korthet redogör för begreppen rytm, vers, rim, versslag m. fl. utan närmare ingåendå på enskildheter. Vi medge dock villigt, att författaren bäf haft ingen att följa: ty vårt herrliga språk saknar, tyvärr, ännu någon genomförd metrik, en af de brister, som menligast inverkat på den regelrätta och organiska utvecklingen af vår poesis språkliga del. Det är i öfrigt naturligt, att vi här ej kunna inlåta oss på en genomförd granskning af ett arbete af en art som detta, något som vi måste öfverlemna åt facktidskrifter. Endast det allmänna omdöme vilja vi upprepa, att det synes oss med omsorg utarbetadt och fall användbart för sitt ändamål. Revue de: droit international et de legislation compar6e. Gent 1869. Första ärgängens häft. 1—3. ; Endast undantagsvis kan det tillhöra vår litteraturöfversigt att befatta sig med företeelserna å den ntländska bokmarknaden, men om någonsin är ett sådant undantag berättigadt för ofvannämnda tidskrift som, med biträde af en stor mängd rättslärde och statemän i snart sagdt alla verldens delar, utgifves af professorn i Amsterdam Asser, advokaten vid appellationsdomstolen i Gent, RolinJacquemyns, samt advokaten Westlake i London. Det är ett, i bästa mening, kosmopolitiskt företag, en vacker yttring af vår tids sträfvande att nedbryta de för ideoch varu bytet, dermed-också, för odlingens framsteg och folkens förbrödring binderliga skiljemurar staterna emellan, som i olika lagstiftning, rättssedvanor och rättsbegrepp samt ömsesidig obekantskap ha sina grundvalar. I denna tidskrift ha rättslärde från alla håll stämt möte och bildat en verklig fredsliga. Vetenskapen arbetar här med all den fåliga forskningens grundlighet, men för de mest praktiska syften, och i en populär form. Det gläder oss att i förteckningen å tidskrifteng medarbetare finna ett svenskt namn, justitierådet Onvecronas. Hr Olivecrona har ock redan till tredje bäftet lemnat em uppsats om bysättningstvånget enligt svensk lagstiftning. 1 en artikel i första häftet har P. Jozon redogjort för franska lagen af 22 Juli 1867, samt hr Asser i ett dertill tillagdt bihang för b sättningslagstiftningen i England, Österrike, Belgien 0. 8. v., hvadan tidskriften öfver denna fråga erbjuder en: nästan follständig öfversigt. För öfrigt är det ingalunda uteslutande rent juridiska artiklar, som fylla de tre hittills. utkomna häftena. Den af hr G. Rolip-Jacquemyns skickligt redigerade chronique du droit international, har ett öfvervägande politiskt intresse; Jikaså Ar Geyers uppsats om den österrikiska lagstift— ningen sedan den sista författoingsreformen, samt Pradier-Foders om de på sista tiden mycket omordade kapitulationernan i Orienten. Laboulayes etyd öfver Esprit des lois, Max Wirths redogörelse för olika länders lagstiftning om barns arbete i fabriker, tvenne artiklar af R.-Jacquemyns om det oe AE , tiva rättsstudiet, samt litteraturredogörelserna äro af största intresse för hvar och en, som befattar sig med politiska studier och offentliga angelägenheter. Bland litteraturanmälningarne skola vi nämna en i andra bäftet, undertecknad af Alb. R. (Alberic Rolin, advokat i Gent), om hr Olivecronas på franska öfversatta arbete om dödsstraffet, åt hvilket man gör fall rättvisa. Det är, säger ban, otvifvelaktigt ett af de bästa som skrifvits öfver detta ämnen. Af den kriminalstatistik, som i hr Olivecronas bok meddelas, drager den belgiske recensenten den slutsatsen, att brottslighetens aftagande är lika mycket en verkan af, som en orsak till straffens förmildring, samt att barbariska seder ofta endast äro em återspegling af en blodtörstig lagstiftning. — Eget nog förblandar hr Rolin Första och Andra kammarens vota öfver Hr Bovins motion å 1867 års Riksdag. Den bedröfliga omkastningen året derpå tycks han, dess bättre, ej känna till: Ännu några sådana nederlag — utropar han om voteringen 1867 — och segern är gifven. Att dödsstraffet ej vidare är behöfligt i Sverge, det har i vår tanke hr Olivecronas bok med fullkomlig evidens ådagalagt. — En tendensroman mot dödsstraffet. Den berömde demokratiske medlemmen af franska lagstiftande kåren Jules Simon arbetar för närvarande fp en roman med titeln: Dödsstraffet, i hvilken ändelserna tilldraga sig i Bretagne. Boken, som lär vara att inom kort förvänta i den franska bokbandeln, är tillegnad författaren af En lifdömds sista dagar., Victor Hugo, och kommer att få ett tendentiöst företal. ; — Lord Palmerstons dagbok, som nyligen