Aftonbladet – 3 september 1869, sida 3

Ni — ni ville att jag aldrig skulle glömma det, sade Iuey.. Öch tro mig, jag är bättre när jag inte är allena med er! Jag är mera uppmärksam på mig sjelf eljest. Jag vet mer än väl att han är trofast, och att mitt hat mot henne är hvad som inte passar mig. Jag skall — jag skall bedja för henne, men jag skulle önska att vi vore qvar i edert kloster och att jag Ernde dölja mig der 3 Det vere dig inte nog, sade RS En syster i vårt kloster hade flytt dit för att dölja sin sorg, när hennes trolofvade gift sig med en annan. Hon ansåg sin sorg såsom kallelse till klosterlifvet, påskyndade sin pröfningstid och tog slöjan, men sedan det väl var gjordt, ångrade hon sig och bar den med motvilja. Det var hon, som skref till undersökningskommissionen det bref som ledde till upphäfvandet af vårt kloster, och dessutom var hon den enda af oss, som gifte SIg. Med sin egen trolofvade? Nej, med en bryggare i Winchester! Men jag säger inte att det skulle gå dig så som stackars syster Bidget, utan blott att klostfet into har någon makt att stilla hjertesorg. . Bön och pligtkänsla kan göra lika mycket utom som inom dess murar. Så länge vi trodde henne vara henom värdig, var jag glad öfver hans lycka, sade Lucy tankfallt. Det var du, mitt barn, och det gladde mitt hjerta. Tänk nu hura rysligt det skall vara för henne om hon, som jag fruktar, gaf sip själ i deras händer, som sade henne att det var hennes pligt att förråda henne, eller ännu värre — tänk om hon sar lika grymt bedragen som han! Då skall hon snart trösta sig, sade Lucy, ännu med litet bitterhet i rösten, en bitter