Aftonbladet – 2 september 1869, sida 3

nom städerna, med att visa fram ett papper, som mylord bar på sig, så att vi ostörda kunde komma till bondens gård. Der lågo vi stilla tills vi kunde få en båt till Jersey och derifrån igen hem. Och nu kanske vår unge herre kan bli frisk igen, när fröken Cecily får honom om händer. Det står i den högstes hand, gode Humfrey, sade lord Walwyn, öfver hvars fårade kinder tår etter tår sakta rullade. Måtte Den, som fört honom så vidt, också härefter spara hans lif och gifva honom krafter! Men antingen han lefver eller dör, beder jag eder, son och dotter Thistlewood; att tillse det Humfrey Holts och hans kamraters trohet aldrig måtte blifva förglömd eller olönt. Humfrey mumlade åter något om ingenting mer än min skyldighet, men i detta ögonblick hördes flera personer inträda i förstugan. Det var det sorgliga tåget, som förde hem den sårade ynglingen. Philip störtade först in, darrande, upprörd. Han hade icke blifvit förberedd genom Humfreys berättelse, och, häftig och varmhjertad som han var, öfverlersnade han sig helt och hållet åt sin sorg, kastade sig på knä framför systern, med de. endast halft begripliga orden: O, Lucy, Lucy, han är så godt som död! dolde ansigtet i vecken af hennes klädning och gret högt, som ett litet barn. Detta utbrott af sorg ökade så mycket förvirringen och oron, att hans far, då Lucys milda ord och böner voro fåfänga, slutligen lyftade upp hans hufvud och sade ganska skarpt: Tyst, Philip! Skola vi nu:ha dig sjuk såväl som mylady? Jag skickar hem dig i detta ögonblick! Släpp din syster. Denna hotelse tystade ynglingen genast. Lucy drog sig undan för att hjelpa till att ordna Berengers rum, men Philip låg qvar med hufvudet på stolen, och det var blott