Aftonbladet – 1 september 1869, sida 3

Uen 2) SIS. Aug. nar en Kejserll2 SKrilvelse ut kommit, enligt hvilken från den 18 instundande November hvarje främling, som icke eger pas försedt med påskrift af ett turkiskt konsu lat, förvägras tillträde till det ottomanisk: riket. -Hväårje främling måste årligen erlägg: fem gulden för rättigheten att uppehålla sig Turkiet. ERE Re (Insändt.) Om brandförsäkrings-Ystrikes?. I(I anledning af. något tal om upplösning a Städernas allmänna brandstodsbolag.) En uti Aftonbladet n:r 193 efter Jönkö pingsbladet aftryckt artikel innehåller angående Städernas allmänna brandstodsbolag, ati vid stundande bolagsstämma fråga torde förekomma om bolagets upplösning, hvarjemte samme artikels författare meddelar goda råd för der händelse att sådan upplösning icke blifve ord. Artikelförfattaren tyckes tro, att bolagsmännen kunna upplösa bolaget. Vi skulle möjligen kunna vara af samma tro, men under ett alldeles oeftergifligt vilkor, som dock icke lärer vara af honom förutsatt, enär det icke rimligen kan antagas komma att inträffa — det vilkor nemligen, att alla samtlige bolagets delegare äro tillstädes, och förena sig i beslutet. Ett sådant vilkor tyckes icke göra artikelförfattaren något bryderi. Hans mening lärer vara, att de å bolagsstämman närvarande ega makt att å de frånvarande; och å de närvarande, men protesterande delegarnes vägnar bortskänka den rätt dessa medelst erlagda afgifter åt sig köpt: rättigheten till ersättning för hvad af deras försäkrade egendom kan komma att brinna. Hade han rådfrågat någön af de många juristerna i Jönköping, skulle han lätt hafva lärt sig inse sitt misstag. Den bolagsstämma, der enligt reglementet plöraliteten eger att med giltighet äfven mot minoriteten -och mot de frånvarande, fatta beslut, har icke att besluta om annat än förvaltningen af bolaget, så framt icke sådant fall är, törhanden, som beskrifves i reglementets 80 , hvilken är så lydande: Skulle. genöm delggarnes afgång ur bolaget, eller. genom försäkringsvärdenas nedsättning, sammanlagda beloppet af de värden, för hvilka ansvarighet i bolaget återstår, falla under tjugu millioner rdr rmt, fördelade på fyratio städer, kalle styrelsen genast, i den genom 62:å stadgade ordning, öfrige delegare till extra bolagsstämma, att sig förklara om de icke destomindre vilja i bolaget qvarblifva utöfver den tid, då ansvarigheten för delegare, som afgått eller för hvilka försäkringsvärde blifvit nedsatt, upphör. ue kan tvingas att i bolaget qvarstå. Vill han gå derifrån, så har hani reglementets 15 en klar anvisning huru han skall appsäga ansökningen. Vilja många delegare på en gång, samtidigt, utgå ur bolaget, gäller för hvar och en bland dem detsamma. Hvarför skulle-de fordra att vid sin bortgång få sällskap af alla dem, som antingen förklara sig ickevilja följa med, eller. ock, genom fränvaro vid bolagsstämman, sakna tillfälle att besvara inbjudningen till sådant sällskap? Om jag icke trifves i andras sällskap på ett område, som icke är mitt enskilda, har jag mitt fria val att gå min väg bort, men icke rättighet att i och med detsamma drifva bort alla andra, som ega lika sjelfbestämningsrätt att qvarblifva eller bortgå. Jo — menar man — af sådant de öfrigas bortdrifvande har jag att vänta den nytta, att jag kan få deras sällskap på ett annat område, der jag för min del skall bättre trifvas: Om jag voterar bort ett brandstodsbolag, så att det upplöses, kan jag få de öfriga delegarnes biträde, att med mig bilda ett nytt bolag — ty något annat val återstår då icke för dem: de måste vara medi bildandet af det nya bolaget. Men — i sunda förnuftets namn — hvart tager det nu vägen med begreppet om den individuella frihet, sjelfbestämningsrätt och jemlikhet, som är det högsta i vår tids anda? Ett sådant sätt duger hvarken i Carl XV:s port eller i huset n:r 20 vid Skeppsron; : I ett fall var det dock nödvändigt, att uti grundlagen för städernas allmänna brandstodsbolag inlägga en bestämning om behandling å bolagsstämma af frågan om bolagets fortfarande bestånd eller dess upplösning. Det var. det, om bolaget ända ned under en viss rr gräns förlorade sin styrka, beräknad i viss ansvarighetssumma och i visst antal i bolaget deltagande städer. Härom handlar ofvan anförda 80:de . Men icke ns deruti uttalas någon bestämd regel om makt för de å bolagsstämman närvarandes pluralitet, att å de öfrigas vägnar besluta om bolagets totala upplösning. De ega utt sig förklara om de. vilja i bolaget qvarblifoa utöfver den tid, då ansvarigheten: för delegarne, som afgått eller för hvilka försäkringSvärde blifvit nedsatt, upphör. Om bolagets definitiva upplösning talar ej detta stadgande, — säkerligen derför, att man icke förutsatt möjligheten af sådant behof. Saken tyckes hafva blifvit så ställd, att det ytterst skulle ankomma derpå, om personer aterstå, som vilja uti det bildade bolaget qvarblifva — hvarom de ofgående alls icke ega att besluta. Då nu frågan om hvarje delegares afgång ur bolaget icke kanblifva föremål för bolagsstämmans öfverläggning och beslut, utan deremot, jemlikt 15:, tillhör hans enskilda beslutänderätt, torde man, i.strid mot artikelförfattarens förmodan, få hoppas att de med. bolaget missnöjda delegarne icke skola komma att besvära nästblifvande bolagsstämma med någon motion derom att samtliga -delegare. skola på en gång. begagna sin rättighet att ur bolaget utgå. Enl sådan motion kunde icke ställas till bolaget, atan till delegarne hvar och en för sig, att afhandlas, icke å bolagsstämma såsom sådan, atan i bolagsmännens samling såsom klubb — eiler hvad man eljest vill kalla det. Men då såktiäs ju det angelägnaste: den förberedande kraften, tvånget för alla? Det blefve en! brandförsäkrings-?strike? utan någon i regle-) mentet bestämd form. Delegare i städernas