ee Ur SERATTMENNISKAN, af Victor Hugo. Uti vårt blad af den 7 dennes lofvades att i något följande nwnmer införa några stycken af denna roman. Då emellertid några få längre sammanhängande stycken bättre motsvara ändamålet än flera lösbrutna smärre bitar, hafva vi trott oss kunna för dagen meddela följande utdrag: Barnet i natten. I Chess-HUL ). Stormen på land var icke mindre våldsam än på sjön, Samma vilda framfart af de ur sitt fängsel lösgifna elementerna egde rum omkring det öfvergifna barnet. Den svaga och den oskyldiga stå sig slätt i utbrottet af de blinda krafternas medvetslösa syrede; skuggverlden gör ingen åtskilnad, och naturen har icke den modershuldhet som man tilltror henne. På land var vinden högst obetydlig; kölden hade någonting orörligt uti sig. 4j ett enda hagelkorn, Pen fallande snöns tjockhet var förfärande, Hagelkornen hamra, slå, sarga, bedöfva, krossa; snöflingorna äro värre. Snöflingan, obeveklig och mjuk förrättar sitt arbete i tysthet. Om man rör vid henae så smälter hon, Hon är ren på samma sätt som skrymaven är Öppenhjertig. Det är genom långsamt på hvarandra hopade hvitheter som flinsan växer till lavin och sveket till brott. Barnet hade fortfarit att vandra framåt i jockan. Tjockan är ett mjukt hinder; deri less vådor; hon är eftergifvande och ihärlig; tiockan, liksom snön, är full af förräderi. Barnet, inveckladt i en sällsam kamp mot ) Chess-Hill är namnet på en genom afsättning vid öfversvämningar alstrad uppsandning, en del åf Portlandspänet,