verlägsenhet öfver brodern. Dessutom skulle det blifva en stor glädje för hennes gamle fader, som hon verkligen höll af. Att gifta sig med en gammal utlefvad man var för hofvets unga damer utan hemgift helt enkelt ett steg till rikedom och ett lysande lif. Planen att föra Eustacie till Bellaise vann icke riktigt drottningens bifall, ty hon skulle önskat att ega den unga flickan i sin närhet, men hon insåg attförfyttoiogen till hennes barndoms omgifning skulle vara mera välgörande än vistelsen i Paris, och då chevaliern talade om sin unge slägting med en viss öm omsorg, som behagade drottningen, så gaf hon sitt samtycke. Hon fordrade blott att Eustacies verkliga önskan skulle inhemtas och begaf sig derföre sjelf till sjukrummet. j Eustacie låg, halfklädd, så nära det smala fönstret som möjligt. Drottningen ville icke tillåta henne resa sig, utan satte sig sjelf vid hennes sida, tog hennes hand i sin och. berättade henne hvad chevaliera föreslagit. Det märktes genast att Eustacie icke hade något deremot, Syster Monika, sade hon, skulle sjunga psalmer för mig, och då behöfde jag ej vara rädd för demonerna om natten. Stackars barn! Ni skulle då vilja resa! Ni skulle kunna uthärda resan? N Det skulle vara luft! Och jag slapp känna Iukten af blod — af blod! Öch hennes kinder blefvo ännu blekare. Ni ville då ej hellre vara i karmeliterklostret eller i Maubuissan, närmare mig? Ah! Madame, syster. Monika kunde ej vara der. Om resan blott blefve svår, riktigt svår, så att jag kunde dö deraf, så snart jag kom fram, och syster Movika ville sjunga för mig och hindra de rysliga andarne att komma mig näral Alskade barn! ni skulle förjaga alla tankar på döden. Kanske ni skail lefva på det edra höner må blifva en räddning för hans själ, hans, som ni tälskar.; : Å O! då, då ville jag gå i ett kloster, ett strängt, det strängaste af allas, utropade ?