Diane talade först allena med honom, och håda öfverenskommo att det var bäst att föra Eustacie till Bellaise, der hennes tant nog skulle vårda Henne väl och der hon säkert inom få månader skulle blifva så trött på landtlifyet att hon med glädje på hvad vilkor som helst skulle återvända till Paris Men då Diane talade härom, kom det öfver henne ett slags obestämd längtan efter de ensliga skogstrakterna vid Nid-de-Merle, ett minne af den goda syster Monika, vid hyars knän hon andats något af den rena, fria luft hennes mördade kusin fört med sig; on känsla af att der kunde hon obemärkt få sfverlemna sig åt sin sorg. Hon erbjöd sig senast att följa med Eustacie. Ö Nej , nej, min dotters, sade chevaliern, ;det är inte nödvändigt. Dig väntar en anyenämare. sysselsättning. Jag sade dig att lin belöning väntade dig. Du har fått ett lysande anbud — herr de Selinville. Le bonhomme de Selinville ! utropade Diane, som tyckte att denna belöning temligen nära liknade den hennås bror ville erbjuda Eustacie, då han skickade henne den lilla silkespudeln. : Vet du då inte att hans båda kätterska brorsöner omkommo den der natten? Han är nu markis, familjens öfverhufvud, och egare till ofantliga rikedomar. Han börjar tidigt, sade Diane med ett spotskt leende. En gammal soldat, min dotter, stannar ej för att räkna de fallne. Han bar ingen tid att förlora. Han är sextio år och hans helsa ir förstörd. Det blir en affär på blott ett par år och sedan är min sköna markisinna ri och kan välja sjelf. Efter mitt samtal med drottningen går jag genast till enkedrottningen och begär hennes samtycke. Ingen invändning gjordes. Diane tänkte ej. eps derpå; hon visste att motstånd var fafängt. Detta giftermål skulle dock göra ett slut på det lit bon nu förde, och som hon börjat afsky: det skulie gifva henne jemförolsevis frihet, Det skulle döfva hennes hjer tesorg och det skulle gifva henne en viss öf