— Humlegårdsteatern gaf i går för första gängen ett nytt svenskt original, En härfoa, dramatisk teckning itre akter. Härfvan var onekligen fyndigt intrasslad, men trådarne syntes vid närmare granskning något slitna, så att utredningen gick lättare för sig än man i början kunde tro. Dessutom var mycket trassel tillkommet alldeles för sin egen skull, utan synnerlig orsak, hvarför det hela tog sig något öfverlastadt och tungt ut. Dialogen bar prägeln af en ovanlig ledighet och liflighet utan tillgjordhet och röjde en ingalunda oöfvad hand. Återgifvandet, dervid isynnerhet hrr Bosin och Hallberg utmärkte sig, framhöll ganska förtjenstfullt styckets goda egenskaper. Till efterpjes gafs Blanches alltid gerna sedda Hittebarnet, der hr Hallberg som Konjander lyckades hålla den fullsatta salongen i oafbruten munterhet, utan att alltför noga efterhärma den ailbekante urtypen för Konjandrar. Säkerligen skola de båda styckena fortfarande locka talrika åskådare till denna scen de två återstående aftnar, under hvilka det ganska goda säliskapet der uppträder.