Aftonbladet – 27 augusti 1869, sida 3

tat NR YR AA RA Fernlund en mängd hugg, efter hvad läkarebetyget ger vid handen icke mindre än 7 särskilda tillhyggen, hvaraf han ännu lider men. Hörd öfver angifvelsen erkände den tilltalade densamma otvunget och berättade att han vid ofvannämde tillfälle blifvit med hugg och slag öfverfallen af käranden under föregifvande af denne, att han ej hade degen i tillbörlig ordning; att som käranden varit den starkare parten hade svaranden till nödvärn för att undgå ytterligare misshandling och uppbragt till raseri öfver kärandens hänsynslösa beteende, tillgripit knifven såsom ett sista medel till sjäfförsvar. Dessutom påstod L. att F. ständigt sökt gräl med honom och att de förut flera gånger varit i slagsmål. Fernlund förnekade sig hafva slagit Lampe och sade sig ej mot honom någonsin hafva hyst agg. Fem athörda vittnen instämde till det hufvudsakliga i svarandens berättelse, ehuru något skiljaktiga i detaljerna, tilläggande de flesta att Fernlund varit rusig. För målets närmare utredning uppsköts ransakningen till nästa torsdag, då svaranden skall ånyo från häktet inställas och käranden förete fullständig läkareattest öfver de honom tillfogade skador och det men han derigen om för framtiden kan möjligen komma att lida, hvarjemte Nordtyska förbundets konsul på svarandens begäran skulle anmodas iakttaga inställelse. — Mord. Från södra Vestergötland skrifves till Marstrands-Posten den 22 dennes: Från Kalfs socken af Kinds härad berättas, att undantagsmannen Lars Mårtensson i Vighult, af samma socken, natten till i går, eller emellan den 20 och 21 -dennes, I på ett hemskt sätt skall hafva blifvit mördad i sitt hem. Lars Mårtensson, som var 60 år gammal, hade sålt sitt hemman och bodde nu ensam med sin hustru i en liten stuga å sitt förra hemmäns egor. Då de ålderstigna undantagshjonen förmodligen icke egde någonting af värde i sitt hus, är det icke troligt, att mördaren i afsigt att stjäla besökt deras försvarslösa hem; utan måste man antaga, att mordet skett af hat och illvilja mot dess egare. En annan äldre, illa känd, man från samma socken, berättas qvällen förut hafva besökt honom och då kommit i gräl med honom, hvarför denne, icke utan skäl, har fått misstankar iw sig. Som undantagsfolket emellertid ensamma ebodde sin stuga, visste ingen hvad som skett, förrän en liten flicka från ett torp i närheten händelsevis kom dit morgonen derpå och möttes af den förfärligaste syn. Mannen, som troligen vaknat vid anfallet och sökt att försvara sig, låg midt på golfvet, badande i sitt blod. Hustrun, som heller icke fått slippa undan, låg sanslös i sängen. Från henne hade ännu icke den sista lifsgnistan flytt, men äfven hon hade blifvit på det, så att öfversta delen af hufvudskålen var blottad ned till ögonen, hvarför äfven hon, ifall hon ännu lefver, är utan hopp. Några osammanbängande yttranden, som man förmått locka från hennes läppar, skola hafva gifvit styrka åt den förmodan, att mördaren skulle vara den ofvan antydde. Någon polisransakning har ännu, då detta nedskrifves, icke skett, men kommer troliallas förvåning, ty den är lyckligtvis alldeles ovanlig i det eljest så fredliga Kind. dare vid namn Asplund, boende å lägenheten Kammaren. belägen på Ståthöga egor nära staden, har förliden natt med ett pressjern slagit sin hustru så våldsamt i hufvudet, att döden deraf följt. Mannen bekänner sig till mormonläran och visar ingen ånger öfver det ohyggliga dådet, som han ustrun enligt hans förmenande, visat otrohet i ktenskapet. Han har blifvit häktad och införd till härvarande cellfängelse, — Bondspekulation med falska lånehandlingar. Borås den 25 Aug. Tisdagen den 10 d:s instälde sig å Borås enskilda banks kontor härstädes tordet förfärligaste sätt tilltygad och slagen i hufvu-! gen genast att hållas. Händelsen väcker med skäll. — Norrköping den 26 Aug. En skräd: deremot anser vara fullt berättigadt derföre att paren Nikolaus Magnusson från torpet Herrebacka . under Apelnäs i Örrssås socken af Svenljunga pa-: storat, med begäran att af banken erhålla ett lån stort 300 rdr på medhafda med borgensförbindelser försedda länehandlingar. Dessa emottogos och lemnades honom det besked, att om några dagar återkomma, då underrättelse huruvida kans ansökan blifvit bifallen eller icke, skulle meddelas. Som handlingarne dock vid granskning af vederbörande tjensteman väckte misstanka om att vara förfalskade, beslöts att tillskrifva de påtecknade borgensmännen om förhållandet, och erhölls af dem det svar, att samtlige deras namn voro förfalskade. Då bonden nu förliden fredag åter instälde sig för att efterhöra sitt lån, och denna, liksom förra gången, uppgaf sig sjelf vara låntagare samt heta Manuel Andersson i Boalund, erhöll han väl penningarne emot sitt qvitto, men endast för att straxt återlemna dem och i stället krypa i kurran: Bonden, som blef högst surprinerad öfver denna fatala utgång af saken, säges ha yttrat sin ledsnad och förvåning öfver att just han skulle komma illa ut, då förfalskade lånehandlingar redan en gång förut varit till banken inlemnade, utan någon elak påföljd. Som det berättas, lärer äfven så hafva varit händelsen, ehuruväl lånehandlingarne blifvit kasserade, såsom saknande kände borgensmän. I måndags förevar målet inför rådhusrätten, då bonden erkände förhållandet, men sade sig ej sjelf ha skrifvit de falska lånehandlingarne, utan erhållit dem af torparen Erik Andersson på Svensåsen under Apelås till belåning. — Inbrottsstölden i Götebora. Härom berättar a Göteborgs-Post: Såsom förut blifvit omnämdt hade förl. tisdag på natten inbrott medelst falska nycklar blifvit föröfvadt hos fotografen W. Dahllöf, hvarvid, såsom hr D. trodde sig kunna antaga, en summa af omkring 130 rdr blifvit tillgripna. För detta brott blef, såsom äfven nämts, af åtskilliga skäl f. underlöjtnanten vid Gotlands nationalbeväring Carl Arvid Christian Hafvenström misstänkt. Då han på sagde skäl i torsdags afton i Majorna häktades, sökte han att kasta ifrån sig en summa af 43 rdr 18 öre, hvilken utgjorde återstoden af rofvet. Instäld till förberedande förhör erkände han-.att det varit han som föröfvat inbrottet. Han berättade angående sin förflutna lefnad att han varit underlöjtnant vid Gotlands nationalbeväring, men då han sistl. vår underlät att inställa sig vid kårens öfningar hade han blifvit ur rullorna afförd. (Detta hade skett den 31 sistl. Juli.) Under senare tider hade han lidit brist på det allra nödvändigaste och detta hade varit orsaken till att han begått brottet. Dervid hade på följande sätt tillgått: Kl. 10 på tisdags afton gick han att besöka fotografen Dahllöf, hos hvilken han ibland brukade infinna sig. Hr D. var ej hemma och nu uppstod hos Hafvenström tanken på att söka intränga hos hr D. och för sina behof taga något penningar. Hvar dessa af Kr D. brukade förvaras hade han förut iakttagit. Med en nyckel som han hade på sig lyckades han att öppna dörren till den fotografiska ateliern. Denna ick han igenom och öppraae derefter med en— orkskruf låset till hr D:s chiffonier. Ur denna tog han en summa af 105 rdr 35 öre, af hvilken han under de påföljande dagarne förstörde så mycket att han, då han häktades, blott hade 43 rdr 18 öre qvar. Efter denna bekännelse syntes det som vid polisförhöret i går icke vidare skulle återstått än att låta Hatvenström inför poliskammaren bekräfta sina vid förhöret gjorda uppgifter. Saken tog dock en helt annan vändning. Hafvenström inträdde ganska nonchalant i sessionsrummet och sedan polisrapporten, som innehöll ofvannämda erkännande, blifvit uppläst samt H. tillfrågad om han erkände dess innehåll, förklarade han att ban afgifvit falsk bekännelse. Han hade ingalunda begått någon stöld och hade blott blifvit förmådd att påtaga sig det ifrågavarande brottet derigenom att t. f. polismästaren, polisinspektor Elliot, skulle lofvat honom att saken finge nedläggas ifall han gjorde ett dylikt erkän