STOCHHULM den 27 Aug. De nya partibildningarne. TI. Man har anmärkt i afseende på vår föregående framställning af partigrupperingarne, att vi alls icke omnämt det så kallade intelligenspartiet, om hvilket blifvit mycket ordadt, isynnerhet uti åtskilliga korrespondenser från hufvudstaden tilllandsortstidningar. Detta härleder sig icke af något förbiseende från vår sida, utan det kommer helt enkelt deraf, att enligt vår uppfattning ett sådant parti icke existerar. Man har nemligen under ifrågavarande partibenämning velat sammanfatta alla dem, som icke vid utskottstillsättningar och andra val stälde sig under landtmannapartiets fana; men denna grupp omfattade sins emellan så heterogena elementer, att det vore en orimlighet att betrakta den såsom ett verkligt parti. Inom densamma fanns ett antal byråkrater och nykonservativa samt ifrare för de, största möjliga statsanslag; men der funnos ock många sannt och uppriktigt liberala, anhängare af sparsamhetsprincipen i fråga om statsmedel och af en samhällsutveckling i demokratisk anda och riktning. Det är rent af omöjligt att sammanföra dem under en kategori; det var endast den ärtificiella och besynnerliga företeelse, sont kallade sig landtmannapartiet, som kunde genom : sitt uppträdande verka derhän, att personer, som i fråga om ståndpunkt och åsigter voro så vidt skilda ! från hvarandra, för tillfället på visst sätt kommo att i ett och annat hänseende samverka. Liksom landtmannapartiet omöjligt kan hålla tillsammans, endast med den uppgiften att poussera några ledare, som kanske veta hvad de vilja, men åtminstone icke kunna säga det, utan måste dela sig till höger och till venster, så måste äfven de, som man räknat till intelligenspartiet, rangera sig efter naturliga politiska frändskaper, i det somliga af dem bilda kärnan för de nykonservativa, andra deremot sluta sig till den demokratiska venstern. En ärad samtida, Nya Dagligt Allehanda, har uti en artikel i gårdagens blad i fråga om våra uppsatser i detta ämne yttrat, att vi genom dem gjort en svängning i politiskt hänseende. — Det tyckes — yttrar nämda blad — som om Aftonbladet i synnerhet. vore ytterst angeläget att afskudda sig alla misstankar för att vidare hafva något att göra med det s. k. nyliberala partiet. Det var dock icke så längesedan, att icke hvem som helst kan påminna sig det, då tidningen ganska varmt förordade satser, som till fullo öfverensstämde med dem, hvilka finnas framstälda i det nu så djupt missaktade programmet för det nyliberala partiet. Vi påminna bland annat om de artiklar, som förekommo i tidningen före den näst sista Riksdagens början och der man visst icke mera än i det nyliberala partiets handlingar fann den begränsning till de frågor, som under den närmaste framtiden kunna komma på : dagprdningen, om hvilken A. B. nu ordar så vackert. Det är fullkomligt öfverensstämmande med hvad vi hade väntat af Nya Dagligt Allehanda och af den habila penna, som patagit sig det kinkiga värfvet att off-och defensivt föra landtmannapartiets runor. Men det är deremot icke i den allraringaste mån öfverensstämmande med sanningen. Vi behöfva till en början icke afskudda oss ! några misstankar att vi ha något att göra medl: det s.k. nyliberala partiet, ty vi ha aldrig erkänt, att ett sådant parti existerar, ännu mindre kunnat räknas tillhöra detsamma. Om den nyliberala klubben uti sitt cprogram upptagit en stor delwaf det som vi under långa tider kämpat för, så kan derigenom lika litet en solidaritet emellan oss och nämde klubb ha uppkommit, som å andra sidan vi förneka eller pruta af den ringaste hårsmån på hvad vi i fråga om samhällsreformer yrkat och arbeta för, derföre att viicke kunna anse det ifrågavarande programmet i sin helhet vara politiskt klokt och egnadt att utgöra fana för och åvägabringa sammanhållning -emellan de demokratiskt-liberala. Hvad angår våra artiklar före början af senaste Riksdagar, så voro de så långt ifrån att sväfvavidt ut och innehålla allmänna och bål: stora fraser, att vi tvärtom i dem iakttogo en så sträng begränsning som möjligt och manade de liberala att koncentrera sina bemödanden kring följande fyra hufvudsaker: reform i fråga om den kommunala rösträtten ; reorganisation af nationalförsvaret; afböjande af nya ansläg, som icke äro absolut nödvändiga och — försök att åvägabringa besparingar i de hittillsvarande; undvikande så mycket som möjligt af jernvägsstrider och dermed följande köpslagande och korruption. Det skulle vara ganska intressant att erfara, hvilket af dessa önskemål som landtmannapartiets sakförare anser innebära så stora öfverdrifter, att vårt uppträdande nu kan anses stå i disharmoni dermed. Om det må tillåtas oss att få yttra ett oförgripligt ord om vår egen verksamhet och vår politiska taktik, så tro vi, att hvilka brister som än kunna vidlåda densamma, framför allt då den betraktas från motståndarnes synpunkt, man dock deri skall kunna skönja en konseqvens i kampen för det faktiska framåtskridandet och att vi aldrig med förkärlek rört oss på den i dimmor sväfvande politikens flacka område,. Det är emellertid klart, att mången sak, som vi betraktat såsom fullt mogen att praktiskt genomföras, kunnat af N. Dagl. Allehanda och andra mer eller mindre konservativa blad för tillfället betraktas såsom hörande till det onyttiga frasmakeriets område, fastän man sedermera funnit, att dess upptagande var ganska praktiskt och att rätta stunden för frågans lösning varione. Ettexempeli detta fall är renresentationsreformen: när den vid Wer Me