Aftonbladet – 26 augusti 1869, sida 3

i M—N sn SO VV VO 9? 9 mmm ne snart som möjligt får veta sanningen. Hon blir desto förr frisk och medgörlig. Han lefver således, fader? utbrast Diane. Han lefver, fast hon icke skall veta det — säg. — Hvad vet Jag ? svarade den gamle mannen, undvikande. Under en sådan förvirring som denna natt, måste nödvändigt misstag ske. Och då han smög omkring i palatset just när man sökte efter de upproriske kättarne, vore det ett underverk om denna yngling sluppit undan. Diane blef ändå blekare. Blott en fråga, sade hon dragande efter andan, men beslutsamt; Eustacies kammarjuogfru har berättat — att hon såg — är det sannt att du sköt en kula genom hans hufvud, broder!s Peste! utropade Narcisse, var den nys fikna slynan der? Nå det betyder ingenting. Damerna förlåta gerna hvad som göres för deras vackra ögons skull — och i annat fall: — nåväl, jag måste ega henne ändå! I alla händelser, dotter, sade chevaliern allvarsamt, måste denna qvinna tvingas att tiga. Antingen måste hon skickas hem eller svärja att hon misstagit sig, så att la petite inte måtte tro din broder om detta — men hvad nu, min dotter? Hon ser ut som ett lik, sade Narcisse hånleende. Hvad, min far, visste ni ej att hon blifvit förtjust i persikan på toppen af: en påle? Det är nog, broder, sade Diane, som hemtat sig nog för att kunna tala, om ock, med hes stämma, . dock med oböjlig värdighet; du har dödat — du behöfver inte förolämpa den, du aldrig haft förmåga att förstå.