Aftonbladet – 25 augusti 1869, sida 3

som denna trodde skulle förvandla henne till sten. Ah! fröken — dyraste fröken! Jag stod i trappan och såg allt! Den förrädaren — chevaliern Narcisse — kom emot honom, klädd i en sådan kappa som er — och — och sköt honom en kula genom hufvudet — med — ack! med så grymma ord af hån och elakhet! O ve! ve! en sådan dag! Blif qvar, blif qvar här, älskade fröken! Det är blod öfver hela palatset -— de mörda dem alla — alla hugenotterna. Kan ingen hålla henne qvar — fröken! frö-öken! Ty Iustacie hade knappt fattat innehållet af Veronikas ord, förrän hon hastigt som blixten ilade ut, och var inom ett par sekunder utför trappan. Der nere var verkligen en pöl af mörk blod och nästan midtuti denna låg Berengers svarta sammetsbarett med hägerplymer. Pustacie uppgaf ett rop, ryckte mössan till sig och fortsatte, snabb som en fågel, sin väg genom korridoren, följd af Veronika, som fåfängt ropade åt henne att stanna. Diane som kom från andra sidan af galleriet såg blott en skymt af den i en fladdrande kappa insvepta lilla figuren, men förstod genast sammanhanget, då hon hörde Veronikas rop och skyndade att deltaga i denna underliga jagt genom salar och gallerier, der flera blodpölar syntes, till och med på sjelfva marmortrapporna, der hvarje steg var slipprigt af blod. Andra som sågo denna gestalt fladdra förbi, förstodo ej meningen deraf och stodo som förstenade af fasa vid denna syn, som de trodde härröra från andeverlden, ilande framåt ända tills hon stannade framför en jättestor skottsk bågskytt, beväpnad ända till tänderna. Hon vidrörde hans arm, ställde sig framför honom med korslagda armar, såg upp på honom och sade;