Aftonbladet – 25 augusti 1869, sida 3

hon beslöt uppsöka baroriens liftjenare och skicka honom att varna sin herre, under det hon sjelf tänkte t2va plats utanför sin frökens dörr. Hoa fann Osbert och gick med hocom uppför den trånga trappan, som ledde från betjentrummen, men hon gick olyckligtvis förut. Just som hon kom upp, började en strid deruppe i korridoren — fyra karlar hade kastat sig öfver en, och vid skenet at en fackla såg hon tydligt den yngre cheva. liern hålla en pistol mot den fallne manpens kind, och hon hörde orden: Eustacies kyss! Jag skall måla om detta fördömdsa persikoansigtel Och i samma ögonblick brann skottet. Hon sprang tillbaka, stötte omkull Osbert, efter hyad hon trodde, och flydde skrikande till portvaktens Tum, der man stängde henne inne tills det dagades. Öch huru — huru stammade Diane, kunde du veta att det var baronen? Eustacie, blek som döden, visade den af blod genomdränkta sammetsbaretten, som hon äfven under sin svimning hade hållit hårdt tryckt till sitt bröst. Dessutomp, tillade Veronika, fullt beslnten att vidhålla sin berättelse, hvem skulle eljest de der orden passa? Och dessutom, äro icke alla de kätterska herrarne döda? Ja, när jag satt der i portvaktens rum, hörde jag herr dO ropa den ena efter den andra vid namn, ut på borggården och der nedhöggos de af dem med de hvita ärmarne, som om de varit får, som skulle slagtas. De ligga alla derute på terrassen, just som slagtade kreatur för vintermarknaden. Alla dödade? frågade Eustacie drömmande. Alla, utom dem som konungen kallade in i sin egen garderob. Då har jag dödat honom! Uch Eustacie sjönk tillbaka på bädden, (Forts,