Aftonbladet – 25 augusti 1869, sida 2

sidor behöfves det största tillmötesgaende för; att få samma goda förhållande återstäldt. Det är bekant att despotismen i både äldre och nyare tider sökt göra sig dräglig för den stora mängden genom att sörja för att den får panem et circenseso — bröd och spektakel. Personer, som döma efter ytan, kunna derför ofta inbilla sig, att allt står väl till der, hvarest ett tyranniskt ok hvilar öfver medborgarne och undertrycker hvarje fri lifsyttring af ädlare art. Så har mången blifvit bedårad af den muntra och glänsande yta, som Paris i närvarande tid företer, af de många nya och präktiga gator, boulevarder och palatser, som der uppstått, och hvilka utgöra framsidan af den Haussmannska medaljen, hvars frånsida, såsom man sett af förhandlingarne i lagstiftande kåren uwunder senaste session, icke är så särdeles vacker. Mången ytlig betraktare har genast varit färdig att för dessa storverk beundra kejsardömet och bli anhängare af Napoleonismen. Någonting dylikt lärer vara förhållandet i Polen. Afven der visar sig i många hänseenden en leende yta, under det nationens hjerta blöder och är fullt af förtviflan. Gustave Goudchaux skildrar uti en artikel uti Tribune friheten i Warschau på följande sätt: Det finns en dosis af frihet, som äfven de mest despotiska styrelser medgifva åt det folk, de förtrycka; denna frihet för syns skull kan verkligen blända för någon tid de främlingar som genomfara de underkufvade länderna. Den skulle kunna benämnas nöjets och glömskans frihet. Det är den friheten, hvaraf för ej så länge sedan österrikarne voro i åtnjutande under Metternichs regime och det är just den friheten, som i våra dagar polackarne under ryska regimen åtnjuta. Vi ha nyss på ett par veckor gjort besök i Warschau och vi bekänna att vi ha varit färdiga att betrakta såsom oförtjent den anklagelse för öfverdrifven despotism, som man allmänt riktar mot ryska regeringen, när man talar om Polen. Vi ha funnit så liten skilnad mellan det yttre lifvet i Warschau och det vi äro vana vid här, att det förekommer oss vara alldeles riktigt att man gifvit Warschau tillnamnet nordens Paris. Vi förstodo då de förebråelser för orättvisa, som understundom framkastas af främmande gäster, hvilka komma till vår hufvudstad för att söka förströelser, när vi händelsevis kommit att för dem beklaga oss öfver den despotiska styrelse, upphofsmännen till december-statskuppen påtvingat oss. Den frihet, som bestås åt de polackar, som lofvat att ej sysselsätta sig med politik, är lika stor som den, hvaraf vi fransmän äro i åtnjutande i Paris; och vi hafva icke kunnat göra oss reda för det hat som polackarne hysa mot ryska regeringen, annars än när vi tänka på de känslor, som minnet af de senaste aderton åren framkallade i vårt bjerta. Ja, alla despotiska regeringar äro sig lika. Efter att ha fusiljerat fäderna anstränga de sig för att hos sönerna tillintetgöra patriotismen, i det man enerverar dem genom nöjen och i det man beviljar alla den sociala frihetens utsidor, ja rättare tolererar dem till ytterlighet. Ryska regeringen drager en alldeles särskild omsorg om polackarnes nöjen; hon har låtit öfversätta åt dem, på deras nationella språk, Den Sköna Helena; hon har införskrifvit en parisisk trupp, som på en sommarteater för dem gifver representationer i den mest -otyglade cancan och sjunger de mest rafflande visor; och för att allas smak skall bli tillfredsstäld finnes i Warschau också en tysk trupp som spelar tyska komedier och farcer, en polsk sommarteater, vidare tre cafes-chantants också polska, och slutligen har man Bilse och hans orkester, som samlar kring sig Warschaus fina verld, Ryska regeringen nöjer sig icke blott med att roa polackarne, hon vill också att deras hufvudstad skall vara värdig ett folk, som hon bestämdt föresatt sig att göra lyckligt. Hon har alldeles omskapat hela qvarter, hon har slösat med squares, utvidgat gatorna och uppfört palatser der förut blott funnos ruckel till hus. Också frågar sig främlingen, som ej besväras af någon kängla för nationens värdighet: Hvarötver beklaga sig då dessa olackar? Regeringen gör ju allt hvad hon an för att göra lifvet behagligt åt dem och ändå äro de icke belåtna? Det kommer sig antagligen deraf, såsom Edgard Quinet upplyser i sin bok Revolutionen, att Naturen har satt en bindel för folkens ögon och detta är lyckligt. De föreställa sig icke hur mycket de förenkla sina angelägenheter när de afstå från friheten, som ensam gör dem svåra derigenom att den blandar den menskliga värdigheten med deri. Men låtom oss ej göra denna hemlighet för allmänt bekant; om de kände den skulle de alla göra sig till slafvar. ERE PN — . Hertigen af Dalarne afreste i förgår, atföljd af sin ordonansofficer löjtnant Klintberg, från hufvudstaden med ordinarie on5ällta ant för Andet Kfune Ua AA