Aftonbladet – 24 augusti 1869, sida 2

ver deras hufvuden. Var allt detta blott inbillniog? frågade hon sig, eftersom hon sjelf gick en så vigtig vändpunkt i lifvet till mötes, ty alla dessa högt uppsatta personer kunde väl ej veta eller bry sig om att lilla Eustacie de Ribaumont tänkte fly denna natt! De kungliga personernas uppvaktning hade ej fått sig någon präktig boning tilldelad; i Frankrike har man allid tänkt mindre på det beqväma än det lysande. Den uppvaktande kammarfrun sof i sin herrskarionas förmak; de öfriga hofdamerna af huru hög rang som helst måste gå uppför en brant, krokig trappa, ledande till en smal gång, på ömse sidor om hvilken voro små cellika, öppna kamrar, i hvilka hoffröknarne sofvo; ofta hade äfven kammarpigan plats derinne. De unga damerna klädde sig så att säga i dörren, eller i det Hila rum som bildades af den tillstötande gången. Eustacies kammare var nästan vid slutet af detta slags galleri och hon gick dit, under det hon bjöd godnatt till de andra, i tanka att finna Veronika der före sig, redo att hjelpa henne med at klädoingen. Veronika, var icke der, och angelägen att ej förlora någon tid aftog Eustacie sin präktiga hvita sidensarsklädning, för att i stället påtaga ett mörkt simpelt skört af ylletyg. Men i detsamma hörde hon till sin förvåning och fasa ett buller som af slamrande lås och reglar utanför dörren till gången. Ett halft dussin vackra hufvuden tittade ut ur cellerna, ett halft dussin röster frågade och svarade om hvartannat: Hvad är det? Hvad är det?, Man reglar vår dörr utifrån. Men Eustacie ensam. ilade blixtsnabbt till dörren, försökte öppna den och ropade: Öppna! Öppna! Hör ni inte!s Ingen svarade, men, ännu en regel gnisslade. I