Aftonbladet – 21 augusti 1869, sida 3

som vandrade okända öden till mötes, fri och modig, med svärdet vid sidan, den korta kappan öfver ena axeln, den plymagerade baretten på sned och -på det blondloskiga hufvudet, en solskenstafla med bilden af en segerglad brudgum-— en tafla, som förde Philip Sidneys tankar tillbaka till Arkadien. Det var i dag ingen särskild högtid, men palatset var öfverfullt af folk. Hugenotterna voro högst upprörda och mycket böjda att samla sig omkring Henrik af Navarra. Denne furstes kungliga titel gjorde att protestanterna på sätt och vis betraktade honom som sin monark, oaktadt, hans konungarike hade blifvit uppsväljdt af Spanien och han i verkligheten ej var annat än en fransk hertig, på afstånd och förnämligast genom sin farmoder och sin brud beslägtad med franska hofvet. De åtta hundrade ädlingar som han fört med sig svärmade omkriog i hans bonidg och togo sina sofplatser i trappor och förstugor, och föreföll Berenger som om franska konungens och hertigens lifvakt blifvit förstärkt till ett lika stort antal. Narcisse var der och Berenger höll sig försigtigt bland hugeaotterna, fast besluten att ej låta locka sig in i en strid, som han sedan ej med heder kunde undgå. Det var sept innan han kunde komma till den unga Eg mottagningsrum, der han fånn Eustacie. Hon var nästan lika blek som vid maskeraden; men hennes ansigte kade ett allvarligare, mindre barnsligt uttryck än han någonsin förut sett der, och hennes blick var frimodig när den mötte hans. Bakom drottningens stol kunde man få vexla några ord. Ma mie, är du återställd? Kan du uthärda resan nu? (Forts.)