Aftonbladet – 20 augusti 1869, sida 2

Henrik af Navarra, som aldrig glömde det. ansigte han en gång sett, räckte Berenger sin hand och sade: . : Tartaren är ej det rätta stället för ett vämskapsförbund, herr de Ribaumont, men 1 brist på den der hederliga djefvulens hand, kan ni taga min. Jag tycker om att träffa en god kamrat som kan gifva en ordentlig örfil och uppriktigt bedja om förlåtelse derför. Jag var för het, sire, svarade Berenger, men han retade mig, så att jag ej visste hvad jag gjorde.n Han har ondt i sinnet, svarade Henrik. ,Kom ihåg att om någon, angående denna sak, söker förfördela er, ni här har en vän, som kan vittna att ni deri uppförde er som en ädling egnar och anstår. Berenger bugade -sig djupt och började stamma något om den stora heder, som vederfors honom, m. m. men hans öga följde oroligt den rörliga ön, der Eustacie var, och blicken bemärktes genast. Huru? ert hjerta följer med det muhamedanska paradisets kretsgång, tror jag? Hvilken af hourierna är det? Den lilla med de strålande ögonen, som blef så blek och uppgaf ett rop när djefvulskapet besegrade er? Eh! monsieur, ni är en lycklig man. Jag skulle vara det, sire,, sade Berenger och var nära att anförtro sina öden och sina planer åt denne, den älskvärdaste bland furstar, då en ny sändning fångar under nya skrän, med buller och bång, hufvudstupa störtades in bland de förutvarande. Nästan omedelbart och för att, som Henrik sade, göra fetta mytologiska gallimatias fullständigt, sänkte sig ett moln, förfärdigadt af papp, ned på scenen, öppnade sig och visade sig innehålla gudarne Merkurius och. Kupido, som vjorde de tre furstliga bröderna en högtrafvande kompliment och inbjödo dem att hemta