PERLBANDET ELLER FAMILJEN RIBAUMONT?). Roman i två delar af miss Yonge. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. Att blifva begapad af alla — började Berenger. Tyst, min herre! Jag vill ej höra mer, eller jag skall se mig före innan jag gifver er någon makt öfver mig.n Den har jag redan fått, ljufva hjerta, sade han och smålog, kanhända med en skugga af för mycken öfverlägsenhet; du är oåterkalleligen min nu Detta är inte vänligt, sade hon halft gråtande — ty smicker, trötthet och missräkning hade gjort henne sig sjelf olik i dag och hon var dessutom för stolt för att gerna höra att hon ej mera var sin egen herre. pJag trodde, sade Berenger med den mildhet som egentligen utgjorde hans öfverlägsenhet, jag trodde att du gerna hörde miz säga att du var min. Ja, min herre, när ni är god emot mig och inte bannar mig för saker, som jag ej rår för. Berenger var rättvis nog att erkänna att kungliga befallvingar ej kunde föraktas, och då han dessutom Var innerligt förälskad i sin lilla hustru, skyndade han att söka stifta fred och sade: Det är sannt, ma mie, detta kunde du ej uodgå. Det var illa af mig att: banna dig derför. Tänk ej mera derpå, min älskade. ) Se A. b. nr 159, 161, 162, 164—167, 171, 174 175, 177—179, 182, 185—189.